är nästan det sorgligaste och starkaste jag sett på länge.

Den lilla flickan i mitten av filmen gör mig så sorgsen

http://vimeo.com/24155797

Hur kan det ha blivit så här?

att jag varit lite gnällig på sista tiden.

Troligen på grund av detta med att semestern bara tog slut så där helt plötsligt? För det spelar ju faktiskt inte nån roll att jag självklart visste datumet för dess slut. Det blev i alla fall en obehaglig och på något sätt helt oväntad  upplevelse!

Så här kommer saker som gör mig glad, varm och lycklig, huller om buller i en salig röra.

Att resa in i Stockholm med tåg söderifrån när jag varit borta ett par dagar eller så.

Årets första dopp, och alla de andra doppen också för den delen (blev nån förvånad?)   

Barn som sjunger och dansar, vår kulturskola brukar låta telningarna uppträda på torget, då står jag där med klump i halsen och tårar i ögonen, speciellt om det är en liten parvel som gör allt fel!

Makes leende  

Doft av: lavendel, nyöppnat kaffepaket  

bebis och hundvalpshuvuden, kokande svartvinbärssaft och grillat lamm. Samt förstås tvätt som torkat i sol och vind.

Att äta en frukostmacka med hemodlad solvarm tomat och basilika!

Skor som inte får mina eländiga fötter att värka.

Ljudet av: träskor mot grus på asfalt (fast det hörs inte lika ofta längre), studsande fotbollar på våren, skator som kuttrar med varandra inne i boet och när jobbdörren slår igen bakom mig : )

När jag tar mig tid att tänka efter hur många fina människor jag har omkring mig. En del i ”verkligheten” men också många på nätet, t.ex här.

De gånger när nätvänner blir synliga och helt verkliga utanför elektroniken, som när jag träffade Tonårsmorsa för ett tag sen, eller häromdagen, när jag bara kände igen Britta precis när jag kom ut från jobbet.

Det var härligt att se henne efter att ha tagit del av hennes tankar och liv i bloggen. Hon var lika varm och go som jag föreställt mig!

Jag har även träffat Mikaela, som jag lärt känna genom facebook.    

Att träffa någon jag inte sett på länge, familj eller vän och det bara känns som om man tar vid där man slutade sist. Också att se det hända med de unga i släkten, det är svårt att neka till ”blod är tjockare än vatten” ibland.

Mätta människor vid mitt köksbord som har tyckt om det jag bjudit dem på!    

Sönernas och min töntiga mer eller mindre interna humor.

Sist men inte minst:

                       Massor av kommentarer i min blogg!

                            Pussen då   !