ungefär så känns det allt det jag skrev om i mitt förra inlägg.

Fast innan jag utvecklar det, vill jag innerligt, varmt och hjärtligt tacka för alla underbara, vänliga, kloka och uppmuntrande kommentarer!

Tanken som slog mig i morse:

Det känns ungefär som att öppna en omärkt fröpåse, jag vet inte säkert om det kommer att gro, än mindre om det kommer att växa och vad det i så fall kommer att bli.

Men just nu, är jag glad över att ha fröet i min hand!

                      Pussen då            !