På Gotland var det Trevligt, Långa Dagar och Lite Vattenbrist

När jag kom med bussen från båten väntade L  o P  med bilen, vi åkte direkt till havet och efter en lång resa var det ljuvligare än ljuvligast att doppa och hoppa i havet och dess varma vågor.

Hos kära Lo njöt jag sen av en härligt mysig familj och deras underbara ställe.

Vi avnjöt också Slite både fram och baklänges tror jag, och inte ens det tog speciellt lång tid.   

En kväll med många människor, massor av god mat

och sedan en STOOOOR brasa

  Där satt vi till långt in på natten och berättade (sanna?) historier ur livet!

Sånt borde man verkligen göra oftare, stänga av musik, TV och datorer och bara ta del av vad andra har att ge, helt enkelt underbart!   

Efter två nätter hos L och hennes gullungar var det dags att hälsa på Ö-bosonen   och hans E.  

De hade precis blivit av med vattnet, så tjaa…inte för att de hade bråttom med disken eller så, den låg tydligen bra där i gräset?

Vi grillade och åt färdigköpt potatissallad, spelade kort och småpratade medans regnet smattrade mot plåttaket.

Nästa dag pysslade vi runt med lite av varje

avundades snorungens hans habaneros till exempel...  

och åkte på eftermiddagen till de unga tus lägenhet, havsutsikt i Fårösund är helt okej på sommaren, men inte vet jag om jag skulle klara vintern i en liten håla som den.

Igår åkte Sonen och jag till Visby i mycket god tid, vi strosade i Botaniska   och på andra platser, slöade, käkade och bara var, tillsammans!

Kräktes lite över Brats-båtarna i hamnen, fy faen vad pengar dessa måste kosta, inte bara att köpa, bränslet måste svida bra i börsen (eller inte? De som har såna båtar kanske inte får svid i pluskan alls?)

Det är många år sedan vi två hade kvalitetstid tillsammans. Jag njöt i fulla drag av det då.

Idag märker jag att det väcker känslor hos mig, som är både härliga och jobbiga samt lite svåra att hantera. Ska försöka skriva av mig det, kanske här.

Nu är jag hemma och dagen idag har bara försvunnit, puts väck!

                Pussen då  ! Ni får en till, för jag förstår att ni saknat dom....