hur det har gått. Men om jag läste rätt mellan raderna, bör det inte vara några problem.

Vi kommer att få ett besked hem i nästa vecka och de har redan tagit foto och fingeravtryck för att kunna skicka hem "uppehållskort" om det blir som vi vill!

För övrigt är det synnerligen märkligt att det ska vara så fruktansvärt omöjligt att göra en myndighet trevlig. Alltså det var inget fel på mannen vi pratade med. Men herre min je, vilka hemska lokaler!

Stolsrader med galonsitsar fastskruvade i golvet. Högt i tak med nån slags metallnät för att sänka det lite. Inte en affisch eller tavla, inte en tidning. Inga bord att sitta och fylla i blanketter vid för de som behövde göra det.

Tyst och stelt, bara några barn som glatt jagade varandra. På toaletten ingen tvål eller krok att hänga väskan på.

Därutöver nästan en och en halvtimmes väntan på att få ta kort och avtryck.

Varför, varför? måste platser där många människor samlas vara så infernaliskt trista?

Några dagars väntan nu, och sen tillbaks om ett år för att söka permanent uppehållstillstånd. Då kommer det bli mer frågor om vårt liv. Idag bevhövde vi svara på tre:

Är ni fortfarande gifta?

Lever ni tillsammans?

Tänker ni fortsätta vara gifta och leva tillsammans?

Ja Ja och Ja, förutom de dagar vi städar.... !

Tack för alla uppmuntrande ord, tankar och hållna tummar, kram och

Pussen då   !