Nu är det gjort!

Jag har haft mitt lönesamtal. Det kunde jag lika gärna låtit bli känns det som.

Vi hade ju redan fått reda på att potten var extremt liten.

Vilka vår högsta-högsta chef anser är viktiga hade vi också fått klart för oss.

(liksom resten av svenska folket)

 Vi tar och satsar på dem som redan har och låter fotfolket/baspersonalen klara sig med småsmulor och glädjen över att slippa utanförskap?

Jag hyste ändå en fånig förhoppning, i och med att det prioriterade kriteriet för höjningar var ”skicklighet”, dessutom tänkte jag att gapet på nästan 3500 mellan mig och den kollega jag delar i princip alla arbetsuppgifter lika med skulle minska rätt rejält.

Som det nu blev täcker det väl hyreshöjningen och SL-korts höjningen, och då kommer jag kanske ändå kunna unna mig en lakritspipa eller två varje månad därutöver.

Jag var arg, sur och rejält besviken när jag åkte hem.     

Då var det faktiskt härligt att komma hem till sina nära och kära, speciellt när mina gullungar    var glada och på bra humör båda två!

Mambo-sonen för att han fått hem sitt bevis på att nu läst alla kurser som behövs, och är ”barnskötare” numera.

Gulle-Make för att de ringt från arbetsförmedlingen och bett honom att komma dit i morgon, för att träffa någon som behöver anställa.

Åh, det vore så kul om det kunde bli något av det!

Av bara farten rann den värsta syran av mig och jag svängde ihop en uppskattad middag.

Migrationsverket har vi kvar att tampas med. Någonstans har den värsta oron släppt, vi är ju faktiskt gifta ”på riktigt” och har inget att dölja. Kränkningen att bli ifrågasatt får jag helt enkelt svälja.

Jag hoppas att den känslan och förhållningssättet stannar kvar i mig, det var nog inte så roligt att vara Kära Make ett tag, jag blir gärna riktigt vresig och vidrig när jag är missnöjd med något som är utanför min kontroll.

Som tur är har jag en klok och snäll Make, som varit extra gullig mot mig.

Annars gullar vi mest med våra chilibebisar, bär dem ut och in och jag tittar med öm blick på de små gullbarnen som redan kommit.

Sen kan jag inte låta er vara utan ännu en glimt ur min vardag på jobbet:

– Vem ska jag tala med om jag vill påverka Islands regering så de puffar askmolnet till Libyen i stället? Om det ligger där, kan vi ju ta hem planen och det blir ett automatiskt flygförbud.

– Jaa, du kanske ska ringa till Islands ambassad?

– Det har jag redan gjort, men där förstår jag inte vad de säger och sen la de bara på. Äh, jag gör så här i stället. Jag åker ut till Arlanda på vinst och förlust! Hejdå!

Dåligt betalt eller inte, det är i alla fall SPECIELLT!

Pussen då   !