Jag är uppvuxen i en av Stockholms grannkommuner, men har alltid varit mycket i ”Stan”.

Min Mamma är uppvuxen på Söder och Pappa i Solna. De träffades som sig bör när det gäller Urstockholmare i deras ålder på danspalatset Nalen. (Regeringsgatan, mitt i city)

Min Far tycks ha varit synnerligen romantiskt lagd, eller kanske blev han riktigt, riktigt kär vid första ögonkastet?
Han erbjöd sig nämligen att eskortera min Mamma hem till Söder ”Jag ska ju ändå den vägen”. En knapp mil fick han traska sen för att komma hem.

Morfar fanns kvar på Söder tills jag var 9 år. Min Mamma åkte ofta dit och jag som inte gick på dagis eller fritids fick följa med allt som oftast. Jag åkte också med henne till ”Stan”, när hon skulle "uträtta ärenden" som det hette förr. Det kunde vara till Banken, Bokföringsfirman eller ibland när det skulle hämtas en liten lotterivinst på Penninglotteriets kontor.

Självklart också när man skulle köpa kläder eller skor, ibland bara till Söder.
Men det kunde lika gärna bli till exempel EPA eller PUB vid Hötorget. Till exempel när det var dags att för första gången klämma in de växande tonårsbrösten i en bysthållare. Mamma kände en ”tant” på PUB så det var dit vi begav oss.

 
Högst upp i PUB-huset kunde det hända att vi fikade, om en träff med Moster Asta stod på schemat kan man säga att det var obligatoriskt.

Systrarna drack kaffe, delade på en räkmacka och kanske en mazarin. De passade också på att röka där de satt, för det skulle de ju aldrig i livet göra på gatan!

 Min Mamma och hennes 10 år äldre syster tog de här stadsrundorna så länge de orkade, började i City och vandrade söderut. Det är en av de saker Mamma säger att hon saknar allra mest, att promenera genom stan, allra helst med sin lilla ettriga storasyster.

I tredje klass fick jag ta min julklappsslantar, en klasskompis och sätta mig på bussen till Skanstull för att handla julklappar på Åhlén och Holm där. Jag minns flera av klapparna jag köpte, men tvivlar på att de gjorde outplånligt intryck på mottagarna.   

På så sätt erövrade jag och många andra ugnar ”Stan” bit för bit. Resorna på egen hand blev längre och till mer avlägsna platser.
Vi vande oss att åka buss och tunnelbana, att ta oss fram till fots i ”Stan”.  De flesta av oss valde tidigt vilka delar och ställen vi hade som favoriter. Att bo i ”Stan” var inte speciellt märkvärdigt, de flesta gjorde det någon gång under ungdomsåren och en del bor kvar än.

Jag tror att det är därför vi inte riktigt fattar när det pratas om hur stressigt det är i Stockholm.
Det gäller nog i mycket högre grad alla våra ”inflyttade lantisar”, som känner att de måste hinna lära sig allt det som vi redan kan. (och som dessutom tror att det är pinsamt om man gör fel ibland)
Vi kan ju redan åka tunnelbana, rulltrappa och klämma oss ombord på fullproppade bussar.
Smarta som vi är har vi för länge sen fattat det meningslösa med att handla i ”Stan”.
Varenda förortscentrum har samma affärer med samma grejer.

I ”Stan” kan man flanera, åka in till för att äta eller dansa, gå på bio eller teater någon gång, men för det mesta håller vi oss där vi bor eller i alla fall på den sidan av ”Stan” där vi landar när vi tar tuben eller bussen från platsen där vi bor. 

Vi blir ju inte heller nervösa över att alla inte ser likadana ut eller pratar likadant.
Att en del är jättekonstiga, kanske har damkläder fast de är två meter långa och har händer stora som dasslock eller bara ett par shorts mitt i vintern, det tar vi med en axelryckning.
Köer står vi i om vi har lust, men för det mesta gör vi grejen en annan gång, eller också  har vi redan gjort den och kan avstå...

Vi är inte heller så skitnödigt angelägna om att passa in.
Varken när det gäller kläder, var och vad man ska äta, vi bor där vi trivs, oftast på samma sida av stan vi vuxit upp.

Ger blanka fasen i krystade trender och patetiska kulturyttringar.

I stället lever vi livet i och runt "Stan" och inser att ska det bli en stad som är värd namnet  så ska det finnas plats för just alla dessa märkliga beteenden, konstiga figurer och därutöver en massa vanligt folk av alla sorter.

Till och med inflyttade lantisar  som vi kan leva sida vid sida med!

Pussen på er allihop  inklusive alla lantisar...

 

Lotta

18 maj 2011 21:05

Mmm precis så är det!

Li-Lo

18 maj 2011 21:06

puss

 

habanero

18 maj 2011 22:31

Då är du alltså en riktig stockholmare:)
Själv är jag en sån där lantis,fast i Sverige har jag bara bott runt omkring Stockholm, så jag känner mig som en stockholmare ändå:)
Och då fick vi veta var du fått din promenadådra ifrån också :)
Kramelikram

http://www.habanero.bloggplatsen.se

Li-Lo

19 maj 2011 08:37

så gott som riktig, en liten del av mig är tredejgenerations stockholmare, det är visst kriteriet har jag hört! (farfar var den enda av de gammelgamla som kom härifrån)
Har jag inte tänkt på att det är han som gett mig den ådran :)

Kramkram

 

Moma

18 maj 2011 22:44

Åh, jag fick bara handla i Skärholmens centrum eller Farsta Centrum, "där fans ju allt på samma ställe" och jag var så avis på alla som handlade i stan :-)

Tack för goda maten och bästa sälliset igår!! Supernajs med två fruar i ett kök!
Lööv

http://www.momaskitchen.se

Li-Lo

19 maj 2011 08:34

Ju fler fruar desto bättre soppa, eller köttfärsbullar också för den delen.

Välkommen åter till another kitchen...
(tar stavarna nästa gång, så ska du få se på promenera : )

 

Ama de casa

19 maj 2011 18:10

Tack för att du förklarade. Jag är ju en norrlandslantis som har bott 25 år i Sollentuna och först nu är det nån som berättar hur man ska göra i stan... Attans också, det kom lite sent.
:-D

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

19 maj 2011 18:54

Hoppas du förstår att det inte var så väldigt allvarligt menat "många av mina bästa vänner är lantisar"
Men det är härligt att skriva lite elakt ibland : )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...