och en hel del av det dom säger tycker jag är roligt, tankvärt eller finurligt.

Jag menar nu sådana här saker som:

"Är man folk så har man folk"

                            "Allting går utom tennsoldater och små bebisar"

"Kors i arslet sa käringen som satte sig på lien"

                             "Sittande fågel får inget"

" Packad som en resväska"

                             "Nytt huvud och annan kropp, sen vore man perfekt"

"Håhå jaja du tunga värd, suckade värdinnnan"

                         "Där fick du fikon, Zackarias"

Sen bär jag förstås  mammas/mormors visdomar med mej:

"Man måste tvätta händerna varje morron, för man vet inte var dom har varit på natten"

"Det ska vara rött och grönt till varje måltid"

"Gå aldrig tomhänt från bordet" (alltså om du reser dej för att hämta något eller gå ifrån, ta med dej nåt som ändå ska plockas undan, det är som en LAG för mig, mina syskon och deras barn)

"Man behöver inte duscha varje dag, det räcker att tvätta sig på utvalda ställen"

"Efter fylla kommer dryckenskap"

"Hade du lyssnat första gången, hade jag inte behövt tjata"

"Allting klär en skönhet och inget missklär en ful"

Pappa har nöjt sej med mer hemsnickrade saker som jag burit med mej,  totalt förvirrade ordstäv som  alltid slutar " sa kärringen och sket i pianot"

Olika melodier med samma text om någon som  "satt på gärsgårn och sket stångkorv" 

Det kan ha varit den mytomspunna Justus Banan, som jag känner till mycket väl till namnet, jag tror han är bekant med Ockelbo-Per, alltså en riktig "bonnläpp" (sorry lantisar) som inte hajjar nånting. (konstigt att vår blivande drottning gift sig med en Ockelbo-Daniel).

Undrar vad mina barn kommer minnas från mig?

Pussen då   !