finner jag en märklig sorts tröst i att läsa lokalpress

Det finns trots allt problem som kan lösas!   

Pussen då   !

Helt nyligen fattade jag äntligen att Jordärtskockor är JÄTTEGODA!

Kronärtskockan,

denna stora vräkiga, nästan lite pråliga växt, som innehåller lika mycket föda som ryms i en kaffekopp har jag minsann troget suttit och snuttat på.

 Jag har doppat i smör eller vinegrette knaprat i mig det lilla snålt tilltagna goda jag fått. Skurit bort konstigt ludd, knaprat i mig en botten som skrapandet till trots nästan alltid haft ett och annat irriterande och störande”strå” kvar. När vi varit klara med varandra har jag blivit sittande med en stor hög skräp som enda behålling.

År ut och år in har detta pågått, ända sen jag liksom fick smak för detta med ”skockor”

Den lilla, bruna och oansenliga jordärtskockan hade jag väl smakat en gång, på 70-talet, troligen sönderkokt.  Den avfärdades utan vidare spisning ända tills nu.

Åh, tänk om jag fattat vad denna lilla godbit har att ge!

Underbart knaprig i en sallad, eller härligt mjuk tillagad i ugn.

Mosad tillsammans med potatis.

Enkel, inte dyr eller iögonfallande vacker, men så underbart full av rika jordnära nyanser, äkta smak och en mjuk mildhet som jag

verkligen tänker fortsätta njuta av!

En underbar insida som är värd all respekt och kärlek.

Precis som min älskade Make faktiskt!    

Han har dessutom ett tålamod som få, ler så mitt hjärta smälter och är en baddare på att diska därtill!

  Men till skillnad från jordärtskockan är han dock verkligen ingen knöl     !

Det är ju faktiskt samma sak med kärleken    som med skockor!

Det är lätt att bli förblindad av de som syns, hörs och märks precis som  en ståtlig kronärtskocka.

Dock kan det i längden visa sej att det de har erbjuda inte var så mycket mer än tjusig och löftesrik yta samt att de dessutom lämnar konstiga strån av obehag och en jäkla massa skräp efter sig (de döljer även små vassa taggar innför sitt tjusiga yttre!)

Det är lätt att missa de där lite mer oansenliga, tillbakadragna, milda nyanserade personerna. Men den dagen man förstår att ge dem chansen kan man bli mer än glatt överraskad och rent av salig!

(och gift därtill   )

Pussen då     !

Jag har känt mig lite låg ett par dagar. Det kanske har märkts på bloggtorka och telefontystnad? Vad mina stackars män där hemma har märkt det på, törs jag inte ens fråga.

(Bulldogface?)

Dessutom har jag jobbat mer än vanligt, tre timmar extra i fredags kväll och ett drygt tiotimmarspass i söndags.

Utöver det har jag kanske lite vårtrötthet, ettårskris ?  av att leva ihop med någon samt kanske en ”sluta-röka-depression”?

Som om inte det räckte såg jag mig nyss i helkroppsprofil i provrumsbelysning..   

Så nu gör jag det själv:

Talar om vad jag är bra på och vad som är bra med mig.

• Min mat kan uppnå perfektion i sällsynta ögonblick och är förbaskat god till vardags.
• Jag har många bra idéer, har med tiden insett att jag inte är världens bästa på att genomföra dem.
• Oftast fattar jag saker och ting snabbt.
• Det är gulligt på nåt sätt när jag ler, med mina skrattgropar och min glipa mellan framtänderna.
•   
• Jag är snäll.
• Bjuder på mig själv, med ironi och glädje.
• Har fördomar som alla andra, men kanske lite färre.
• Trots vad min ELAKA make säger är jag rätt bra på att dansa!

     jag är i alla fall GLAD när jag gör det!

Så där ja!

Vill ni göra mig på än bättre humör, så står det självklart var och en fritt att fylla på listan..

Pussen då   !

PS En liten smula barnslig kanske jag är också? Hur som helst kan jag inte undanhålla er de här gulliga (?) chilibilderna  

   så kan ni ju ägna er åt att fundera på mitt ivriga odlingsintresse!

Jag är uppvuxen i hus med ett familjeföretag (i första hand silkscreentryckeri) i källaren. Där hände det att jag och mina syskon ”jobbade” redan som små. Alltså stod där babblade, frågade, störde de som jobbade och petade lite allmänt på saker och ting.

Det kunde också brinna i knutarna med leveranser eller att pappa hade tagit på sig ännu ett märkligt jobb som krävde att vi alla utförde delmoment i proceduren.

Det kunde vara att packa upp och packa ner trä- eller chokladägg som skulle tryckas.

Vi kunde även breda ut en gigantisk banderoll i trädgården, för att krypa runt på alla fyra och måla dit bokstäver, innan den klar skulle pryda en hel eller halv fasad någonstans.

Färgerna som användes i tryckeriet…Tja, jag tror att dagens miljöförvaltningar skulle baxna om de bara fick en liten pust i ena näsborren!

Vi levde, åt, sov och bodde i det. Om jag har tagit någon skada?   

 Inte vad jag vet, men det bör helt enkelt inte ha varit nyttigt.

Jag jobbade heltid med pappa några månader efter gymnasiet, innan jag började på ett annat tryckeri i stan.

Liknade slutprodukt, men en helt annan väg dit!

Här var det industrimiljö, fullt av folk och en helt annan företagskultur, med firmafester, hierarki och fasta tider.

På den tiden kunde man hur enkelt som helst byta jobb. Jag tyckte det var dags efter ett år ungefär, så jag ringde till Posten och sa ”Hej, jag skulle vilja bli brevbärare”

Jag fick en intervjutid, gick dit, fick frågan om jag ville jobba i innerstan eller i en förort. Stan tack, sa jag, vi bestämde en tid när jag skulle börja och så var det klart!

Tre veckor på Postskolan, sen var jag BBB. Efter ett antal år blev jag Postiljon, något horn att blåsa i fick jag dock aldrig!

Trappa upp och trappa ner, hiss upp och trappa ner, trappa upp, över vinden, trappa ner! Arbetsdagen startade 06.00 men på den tiden jobbade brevbärare på beting. Gå hem när du är klar, betyder det!

   Om sommaren skickades det inte mycket post, så då hände det att en tre timmars insats var hela dagsverket, väldigt skönt faktiskt.

Det var kul, slitigt ibland, säger bara JULKORT! 

Träffade en hel del kul människor  och såg många fina hus, där jag rände runt på Södermalm.

Hade ett extrajobb i perioder sålde frukt, grönt och blommor i anslutning till en ”bussterminal”. Full fart, roliga kunder och en bunt sedlar direkt i handen på fredagskvällen. Då kunde jag även få blommor, massor av blommor som inte skulle överleva helgen i affären, kände mig som en drottning ibland när jag satt på tunnelbanan.

Efter att jag bildigt talat stupat på min post (en elak bil välte kull mig) började jag tröttna.

Ett år fick jag vara Post-detektiv på ”Avdelningen för obeställbara paket och adresslösa föremål”  Jag öppnade paket och rotade i postsäckar fulla med allt som kan tänkas och verkligen inte kan tänkas skickas med Posten!

Uppstoppade ugglor, paprikapulver, uppblåsbara damer, kläder, mat, foton av både det ena och det andra. Leksaker, böcker och en väldig massa maskin och bildelar som jag skulle försöka identifiera.

Det var det roligaste jobb jag någonsin haft! Vilka kunskaper det gav om Sverige och Svenskarna.

Efter detta har det varit kontor för hela slanten, mestadels med pladdrande i telefon helt eller delvis.

Ett par år arbetade jag på kundtjänst för VISA kort. Det hände ibland att kunder kom på spontana besök med sina buntar av kontoutdrag.

När de ringde från receptionen och sa att herr Babar var där, skuttade jag glatt ner för trapporna, vem vill inte hjälpa en elefant i grön kostym?

Jag har även servat landets byggjobbare med information om deras semesterpengar, bläddrat i pärmar på Postgirot och nu är jag som sagt telefonist och lite till på …

I över tio år har jag varit här, inte tröttnat ännu.

Joo, vissa dagar är det väldigt jobbigt med konstiga och eller elaka människor.

Dagar som den som just nu är, när vi EGENTLIGEN inte behövs, mer än för att ingen ska säga att vi inte är här, kan vara tröttsamma och synnerligen långtråkiga.

Tur att lunchsushin var supergod och att jag under hela 10-timmars passet har en mysig kollega att dela dagen med. Nu är det en dryg timme kvar, puh! Snart dags att åka hem och sova, innan jag ska hit igen, tjohoooo     !

Pussen då   !

Jag gick idag in i ett stort varuhus i city, för att jag vill se efter om där finns ett par långa strumpor av ylle.

I min tankevärld borde det vara upphängt ungefär på detta vis i butiken:

Korta strumpor, långa strumpor, leggings, strumpbyxor. (innan korta strumpor kunde man ha dom där små fjollstrumporna utan skaft vi älskar att ha på sommaren)

Inom varje längd kunde det vara uppdelat efter färg och sen skulle de mönstrade kanske kunna hänga strax bredvid.

Men nähä, här hänger strumporna efter vilket MÄRKE de har!

WTF???

Strumpmärken?!

Snälla, söta rara!

Kan jag få gå in och köpa ett par varma strumpor!

Sen åkte jag upp en trappa för att titta om det finns något litet trevligt plagg jag skulle kunna få köpa för att fira:

Åtta veckor som rökfri!

Men nä, det är samma trams där.

Filippa ABC eller vad det var, någonting på D med ett  bakfram S i mitten. Suck!

Skulle jag få för mig att jag behöver en liten kastrull eller en skärbräda är det tamejsjuttton samma fåniga upplägg där.

Detta förstår jag inte! För mig är det funktionen som är det viktiga när jag köper något, inte vad det står på lappen, kartongen, förpackningen. Priset är självklart också av intresse, men inte en sekund VEM som har ”dizzzzajnat” det jag ska köpa. (det uttalas så, det har jag hört på stan och på TV)

Faktumet att det är så här i nästan varenda jämrans affär, får mig att förstå detta:

Jag har varit där en gång, det var inget nöje direkt.

Men där är en kastrull en kastrull, en underbralla en underbralla och en strumpa en strumpa!

Det gillar jag!

En annan sak jag gillar, är den här bilen, den är så söööt, vill ha!

   en riktig liten pluttenuttbil!

Pussen då   !

En sak jag inte kommer nämna fler gånger än just precis nu i min blogg är detta:

  Jag älskar mina söner.   

De är det finaste jag har och någonsin har haft.

Killarna är kloka, roliga och generösa.

De var supersöta, jättegulliga och världens bästa redan när de var små

och är snygga unga män numera.

Däremot har jag aldrig tyckt att det känns viktigt att berätta att jag gör det.

Jo, självklart för dem, men inte för andra.

Jag säger det inte till andra, och jag skriver inte om denna självklara kärlek i min blogg eller på min Facebook sida heller.

Mina söner är så olika på alla sätt man kan vara det som syskon.

Olika till utseende, kroppsbyggnad, färger och fysiska förmågor.

Inte det minsta liknade intressen, sinne, humör eller psykiska förmågor.

De har sällan eller aldrig gjort som jag velat eller tyckt att de borde, envisheten och självständigheten har de delat.

Som de allra flesta syskon som leker och umgås mycket hade de såna där GREJER! Såna där som ALLTID fick dem att fnissa eller skratta hysteriskt, ofta vid fel tillfälle. Nästan alltid helt obegripliga för resten av världen, men sååå himla kul!

Ingen av dem har valt vägar jag skulle valt eller rått dem att välja.

De har långt kvar innan mamma slutar lägga sig i, gnälla och tjata.

Två saker har de dock gemensamt som jag är stolt och glad över:

Båda två håller på Bajen 

samt ogillar starkt orättvisor och rasism.

De har alltså blivit i princip så perfekta jag kunde önska!

Puss    på mina söta pluttelutter !

å börjar den här lilla helgen ta slut.

 Inte vet jag men det känns precis som om helgerna var längre förr?

Eller är det så att jag har så himla mycket mer jag vill göra när jag är ledig än jag hade förr? Kanske min höga ålder gör att allt jag gör tar jättelång tid? Vad vet jag, fort går det i alla fall.

Igår hade vi några vänner här på middag. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag lagade maten, men det skulle lugnt kunnat bjuda ungefär 6 gäster till. Det blev i alla fall gott, och Make är mer än nöjd när han får äta Domoda i dagar framgent!

Jag gjorde också en sallad med färska jordärtskockor, har jag aldrig testat förr, jag tycker det blev supergott, blandade dem med en rätt ny favorit: Frysta sojabönor, vackert illgröna och de ska dessutom vara nyttiga så det tjongar om det! (jag skalade dem, sen fortsatte jag använda potatisskalaren direkt och samlade de tunna skivorna i en skål, där jag hade citronsaft, olja, lite peppar och örtsalt, blandade efter varje skocka så de inte blev missfärgade och sen ner med bönorna)

Efterrätt fick vi också, citronfluff med lite bär, granäpplekärnor och citronrasp mums!

Dagen idag:

Ätit en lång och god frukost tittandes på tulpanerna jag fick igår!

Planerat mina små, små chilibebisar till lite större ”krukor” som de får stå en och en i. tills det är dags att ställa ut dem. (eller använda dem i byteshandel)

Just nu har jag:

14 Bhut Jolokai (världen starkaste chili)  

8 Numex Twilight som tydligen blir jättevackra i flera starka färger

10 Thai birds eye   

4 Apache Potluck, som jag inte hittar nån bild på

och det gror fortfarande i miniväxthuset, kan bli minst 4 vit habanero.  

Så har vi typ 18 bittertomater och en gammal Jamaican Bell som övervintrat  

Håhå jaja, hugade bytesspekulanter mottages tacksamt!

Sen åkte jag till mina föräldrar med lite av maten. Pysslade där en stund, sen till Syster som varit i Kina. Jag fick en resväska med pingviner på!!!

Så himla fin och jag hade inte någon heller varken med eller utan pingisar på. Den är anpassad efter normallånga ( dvs mig, en himla massa kineser och andra son inte nödvändigt vis ska upp med huvet bland trädtopparna) så den känns jätteskön att dra på!

Nu är Make hos någon som har fler sportkanaler än vi och tittar på fotboll och jag funderar på om det ska bli bok i sängen, eller TV-titt i soffan.

Carl, han har fått ledigt idag!

Pussen då   !

P4 radio Stockholm God morgon

Smörgås? Skynda.

När?

SL-kortet. Vantar.

Pusspuss. Kallt.

Sittplats. Metro. Solen!

Torskbestånd. LPT. Thank you madam.

Jansson. Karlsson. Lars Gustavsson utan G.

Outokumpu. Skratt! NBG. E-förvaltning. Jävla slöfock!

Misstänkt bomb var pilsner på kylning.

Möte. K som i Kalle A som i Anders I som  i Ingvar och N som i Niklas.

Lunch!

Ask. Larsson. Stenport

Vanvård. Stardoll AB. Hotar du mig?

Pass. Möte. Greklands ambassad.

Lilla fröken. Dvärgbandmask.

Tepåsar. Körkort. Bernhardsson

Tack och hej!

Många. Snygging. DN korsord.

Ljust!           

Gurka, mjölk, alvedon.

Tjeeena!

Trappor. Kassen. Puss.

Skära. Fräser.

Gott! Tvätten. TV. Ringer mamma.

Carl Lewis. Svettas

Godnatt

.