En sak jag inte kommer nämna fler gånger än just precis nu i min blogg är detta:

  Jag älskar mina söner.   

De är det finaste jag har och någonsin har haft.

Killarna är kloka, roliga och generösa.

De var supersöta, jättegulliga och världens bästa redan när de var små

och är snygga unga män numera.

Däremot har jag aldrig tyckt att det känns viktigt att berätta att jag gör det.

Jo, självklart för dem, men inte för andra.

Jag säger det inte till andra, och jag skriver inte om denna självklara kärlek i min blogg eller på min Facebook sida heller.

Mina söner är så olika på alla sätt man kan vara det som syskon.

Olika till utseende, kroppsbyggnad, färger och fysiska förmågor.

Inte det minsta liknade intressen, sinne, humör eller psykiska förmågor.

De har sällan eller aldrig gjort som jag velat eller tyckt att de borde, envisheten och självständigheten har de delat.

Som de allra flesta syskon som leker och umgås mycket hade de såna där GREJER! Såna där som ALLTID fick dem att fnissa eller skratta hysteriskt, ofta vid fel tillfälle. Nästan alltid helt obegripliga för resten av världen, men sååå himla kul!

Ingen av dem har valt vägar jag skulle valt eller rått dem att välja.

De har långt kvar innan mamma slutar lägga sig i, gnälla och tjata.

Två saker har de dock gemensamt som jag är stolt och glad över:

Båda två håller på Bajen 

samt ogillar starkt orättvisor och rasism.

De har alltså blivit i princip så perfekta jag kunde önska!

Puss    på mina söta pluttelutter !

 

tove

7 mars 2011 18:02

man behöver inte berätta och tjata om självklarheter! dom är det bästa man har och det som gör en väldigt gråhårig med jämna mellanrum absolut, men dom är mina kråkor och för alltid i mitt hjärta. så kloka ord faster!

Li-Lo

7 mars 2011 19:30

Visst GÖR dom mycket som man kan irritera sig på, tycka illa om och till och med HATA!
Men ens små gullpluttar är och förblir de ju!

 

Britta

7 mars 2011 19:00

Härligt inlägg. Jag älskar också mina två så olika barn. Förutom att en är kvinna och den andra är man så är det väldigt olika i allt annat också. Men de har kärleken till varandra gemensamt och det är jag så glad över. Och så gillar de människor utifrån hur de är och inte utifrån titlar och pengar, det är jag också stolt över. Ditt inlägg gjorde mig glad och påmind över att vara tacksam för det jag har.

http://brittasblogg.wordpress.com

Li-Lo

7 mars 2011 19:29

Visst är det underbart att ha dem! Nu har ju inte mina så värst mycket till övers för varandra, det tycker jag är jättejättetrist och hoppas att det kommer ändras med tiden, men de är goa grabbar!

 

Sari

7 mars 2011 19:00

Härligt !!
Vet ej om det går att kommentera på annat vis :o)

Li-Lo

7 mars 2011 19:27

Ja det är det, kram

 

Renee

9 mars 2011 07:57

Jag älskar mina 4 döttrar och det väljer jag också att säga till dom, ofta. Nu har jag även 4 barnbarn att älska. Tänk att jag rymmer så mycket kärlek.

http://www.reneemari.blogg.se

Li-Lo

9 mars 2011 09:01

Jaa, visst är det härligt!
Klart man ska tala om att man älskar dom!
Att blogga om det, har jag dock inget behov av att göra hela tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...