är jag så tillvida att om jag blir tillräckligt uppretad, lär jag enligt elaka tungor påminna väldigt mycket om en viss sorts hund.

Just denna hundras är typ "den nya chichiauan" så som vanligt är jag:

inne, i hetluften, på topp och synnerligen modääärn.  

En sån här liten "bulle", skulle detta vara jag?

Skulle inte tro att det alls var vad de hade i tankarna...

Vad som fick mina söner att kalla mig bulldogg var nog snarare den här modellen

Dessutom har jag ju inte så värst långa ben (tur det när jag är 160, skulle se dumt ut med långa spiror på mej) och kanske lite antydan till att gå lite, lite inåt med fötterna.

Följden blev att ett antal gånger när jag började hetsa upp mig när gossarna var små, tittade dom på varandra och sa saker som:

Nu kommer mamma bulldogg på sina små krumma ben! och så gjorde de små gester för att illustrera hur något vaggade fram, elaka barn!   

Och tänk, det lyckades nästan alltid...

Jag började tokskratta för dom tyckte ju själva att de var så himla roliga!

Dum som jag är (tågliknande) har jag berättat detta för Make, så nu är det ännu en som inte tar min heliga ilska på allvar.

Ser inte alls det ut som nån bulldogg, så det så!

  möjligtvis som en liten surmops!

Pussen då   !

Har jag stor skepsis mot av flera skäl.

Jag kan inte se att denna rätt gäller alla och på sätt är det en odemokratisk företeelse.

Bor du på landsbygden är det inte så troligt att det finns något att välja på överhuvudtaget.

Har du fler barn kan det vara svårt att få till logistiken när barnen är så små att de behöver följas till skolan.

Är du ensamstående med fler barn, utan egen bil och dessutom ett jobb att sköta skulle jag vilja påstå att det kan vara så gott som omöjligt.

I alla fall om du skulle vilja välja utifrån vad som passar just dina barn och du dessutom vill välja olika skolor till barnen.

Det är inte alls säkert eller ens troligt att skolorna ligger så att en förälder har möjlighet att lämna och hämta i olika delar av staden varje dag.

Alltså har inte alla samma rätt eller möjlighet att utnyttja denna valfrihet.

Jag funderar också på barnen och kamrater. (detta gäller kanske inte i glesbygd, men som sagt där är det ju inte heller så vanligt med detta fenomen)

För mig är det naturliga, enkla och självklara att barn ska kunna gå hemifrån, ringa på hos en kompis för att leka. Eller att helt enkelt bara gå ut där man bor och ”hänga på” i andras lekar.

Att föräldrar ska vara tvungna att PLANERA barnens lek, är en helskum företeelse anser jag.

De barn som placeras i förskola eller skola långt från hemmet, förlorar denna i mina ögon mest naturliga och vettigaste kontakten med andra barn.

I en ”vald” skolmiljö finns dessutom risken att barnen sällan eller aldrig får en självklar kontakt med barn som har andra värderingar/hemförhållanden/åsikter än skolkamraterna och deras föräldrar.

Jo, det är klart att det ändå är så i segregerade områden. Och jaa, det kan eventuellt minska segregationen att barn från ekonomiskt ”svaga områden” tillbringar dagarna med barn från andra miljöer.

Mina tankar går då till de barn som går kvar i skolorna ”på hemmaplan”.  De blir mer och mer segregerade och skolan får sämre ekonomi. Jag tycker det vore bättre om ALLA skolor blev bättre på att ta hand om ALLA barn efter deras förutsättningar.

Jag tänker också på min egen tid i skolan. I samma klass i nio år, en del av klasskompisarna ända sen lekskolan.

Som jag skrivit förut har vi varit bra på att återträffas. Varje gång tänker jag på detta. Hur väl vi känner varandra och hur relativt lätt vi tar vid där vi slutade för fem år sedan.

Hur blir detta idag, när barn byter skolor och därmed kompisar allt oftare.

Ja så tänker en gammal bakåtsträvande käring en dag som denna.

 Inga revolutionerande tankar på något sätt, men ändå..

 Pussen då   !