tycker jag att det är bra att man gör.

Så här kommer mitt bidrag till prataomdet:

Ung, dum och rädd och ibland för full. Det har jag varit.

Ibland en kombination av två eller flera, ibland bara en sak i taget.

Osäker på förmågan att vara ”tillräckligt med kvinna” för att intressera.

Hade velat säga: sluta, lägg av, det är inte skönt, många gånger.

Det gjorde jag inte.

Smög iväg, med osmak i munnen och olust i underlivet.

Så fort han somnat eller när tunnelbanan börjat gå igen.

Nu äntligen

Vet jag att jag är värd

Mersmak och lust i hela livet.

Och att ligga kvar, länge.

Jag kan väl ha varit 8-10 år, tillbringade några sommardagar hos min storasyster (som vuxit upp i en fosterfamilj på västkusten). Min syster är alltså 16 år äldre och fick barn tidigt, den äldsta är bara 2 år yngre än jag. Hon har alltid känts mer som en kusin, än någon jag är moster till.

Vi befann oss i Frillesås, en liten ort vid kusten norr om Varberg. De flesta somrar stannade vi där ett eller ett par dagar, som vanligt på väg söderut för ännu en campingsemester.

Den här sommaren tror jag pappa kört ner oss (mig och min andra storasyster) lite tidigare och sedan farit hem igen för att fixa till ännu någon fiffig nyuppfunnen detalj i campingutrustningen. Samt kanske för att slutföra något jobb och förstås fylla bilen med resten av familjen:  mamma, två bröder, hund och packning.

Dagarna i Frillesås var sorglösa, självklart badade vi och fiskade småkrabbor varje dag. Som slängdes tillbaka i havet när baddagen var slut

Vi samlade av någon outgrundlig anledning även gräshoppor i burkar. Det finns ju ingen vettig anledning till att ha gräshoppor i en burk, troligen var det själva jakten och den rätta snitsen för att få tag på dem som lockade?

Vi var myggbitna, knäskrubbade  och lite lortiga. Nivea i den blå burken var inget vidare solskydd, så våra näsor flagade och axlarna kliade av solsveda och saltvatten.

Vi plockade bär och strosade runt bland stugor och hus.

Det var överhuvudtaget ett väldigt strosande när jag var barn, inte bara i Frillesås. Vi strök alltid omkring överallt och här och där. Kollade lite på ditten och glodde lite på datten. Vi gick hit och dit och fram och tillbaka, ytterst sällan den snabbaste eller genaste vägen.

Till huset hörde ett ljust grönt utedass, två-håls om jag minns rätt. Man tog sig dit över liten stenhäll, det var knotiga tallar och enar på sidorna av stigen. Vi tillbringade en hel del tid där inne. Gick alltid dit i sällskap min systerdotter och jag.

Privat och avskilt, dessutom luktade det inte alls skit på det torrdasset, det luktade torkad frukt. Katrinplommon, äppelringar och doften av skrynkliga aprikoser slog emot oss innan vi ens hunnit ända fram.

Kanske var det så att min systers fosterföräldrar som ägde stället hade magproblem och snaskade i sig detta varje dag? I alla fall är det en doft jag fortfarande förnimmer varje gång jag åker dit, även om torrdasset är rivet för länge sedan.

Jag tyckte också det var väldigt lustigt att västkustborna sa WC även om detta utedass. Storstadsbo och välinformerad visste jag ju att det var engelska för vattentoalett!

Jag minns inte att det lagades mat, att vi satt tillsammans och käkade. Jag kan ha fel, men kanske var det förståndiga vuxna runt oss som insåg att vi inte skulle svälta ihjäl utan regelbundna matvanor några enstaka sommarveckor? Att vi fick ta en macka eller matrester när vi passerade på våra strövtåg och så var det bra med det.

Men ett starkt matminne har jag från den veckan. Tillsammans med en annan familj åkte vi i en liten båt med utombordsmotor till en ö. (det kan ha varit Vendelsö)

Båten var troligen överlastad och förmodligen hade vi inga flytvästar heller. Vi tillbringade hela dagen där, strosade runt. Skatterna bland skräpet som flutit i land inspekterades och värderades. Ett och annat ansågs värdefullt nog för att föras med hem. Skelett och halvruttna fågelkadaver förenade oss i äckelrop. Vi badade i våra konstant fuktiga badkläder och trampade oss tillbaka upp på stranden med svart knastertång under fötterna.

Sent på eftermiddagskvällen tändes en eld på stranden.

En stor kastrull med potatis (troligen nyskördad) blev kokt i havsvatten och falukorvsskivor frästes i medhavd stekpanna.

Ingen annan gång i livet har jag ätit så god potatis eller tuggat i mig sådan fantastisk falukorv.

Soljummen blandsaft ur plastmugg därtill, herregud vilken kulinarisk upplevelse!

Som vuxen har jag förstås fattat att vi var så hungriga att vad som helst hade varit gott, men då, just då var denna måltid en ljuvlig extraordinär upplevelse.

Pussen då   !

(bilderna har jag lånat på Google, och jag är medveten om att andra som tillbringade dessa dagar med mig, kan ha upplevt dem annorlunda)

Är verkligen supersvårt och jätteenkelt.

Det finns saker jag önskade att jag skulle våga.

Till exempel:

Vinterbada.

Göra min röst hörd när någon människa på stan, i tunnelbanan gör korkade, elaka saker mot någon annan människa.

Resa till jätteexotiska platser utan att oroa mig för sjukdomar och annat.

Huta åt personer som har lösa hundar.

Testa att sjunga i kör.

Söka nytt jobb eller komma på nåt att starta eget med.

Sen finns det saker som jag gör, liksom bara gör som får andra att säga till mig: Vad modig du är!

Sånt som:

Att berätta för andra när det är problem med nära och kära.

Träffa män från dejtingsidor (alltså INNAN jag gifte mig).

Plantera vad som helst utan att ta reda på om man kan ha det i Sverige eller på balkong.

Prata inför folk.

Svänga ihop mat, utan att ha kollat recept eller noggrant tagit reda på hur ingrediensen ska användas

Kontakta myndigheter. Bråka i butiker och skamlöst utnyttja min arbetsmailadress när jag känner att det tar bättre.

Att vara modig är vad jag kan förstå, att faktiskt göra något som man tycker är obehagligt, att våga, vilja, orka ta sig över det obehaget. Det måste ju vara därför det är sån skillnad vad man anser vara modigt.

Att man har olika ”hang-ups” helt enkelt?

Så mitt förslag är att vi helt enkelt tar och stryker ordet  MOD från och med nu.

Var och en gör vad den mäktar med, det är inte modigt varken det ena eller det andra.

Vi är bara olika och tur är väl det!

Pussen då   !

Att avsluta en relation som skadar mer än den ger. Det är så självklart att man inte ska vara tillsammans med någon som tar mer än den ger, eller hur?

Jag har klarat av det förut, brutit med den som bara gjort mitt liv värre och svårare än det är utan den.

Visst har det gjort mig ledsen, upprörd, förvirrad och fyllt mig med saknad och vemod.

Men jag har ju gjort det. Det har inte alltid varit män, det finns andra jag valt bort för att de inte gjort mig annat än illa. 

Sen var det ju den här andra relationen som jag försöker avsluta just nu. (Oj, jag är ju för sjutton nästan bigamist!)

Vi har varit tillsammans länge, alldeles för länge. Ända sen jag var i nedre tonåren har vi umgåtts dagligen, med några små korta avbrott.

I glädje och sorg har vi hängt med varandra.

På sista tiden har vi mest träffats ute, men jag har så gärna stått ute i alla väder för att vi ska få en stund tillsammans. Många gånger har jag tänkt att det inte är bra, att det känns som om det är något unket och sorgligt hur vi stulit de här korta stunderna av njutning tillsammans.

Så fruktansvärt medveten jag varit om att det inte funnits någonting vettigt alls med den här relationen, att den skadat mig på så många fler sätt än någon annan relation någonsin gjort.

Ändå tänker jag just nu på alla mysiga stunder vi haft tillsammans, hur jag inbillat mig att jag mått bättre av våra möten.

Fan också, att det ska vara så svårt att sluta röka, men som sagt:

Jag har väl för fasen gjort slut med elakingar förr, så det så!

Pussen då   !

(bilderna har jag lånat på google)

tar slut den också, fortare än jag önskar!

Den har varit vilsam. Förutom de stunder då jag PLÅGATS svårt av längtan efter en cigarett, eller två eller mååånga.

Som jag har nämnt älskar jag att äta frukost, det stör mig inte det minsta att Make är helt ointresserad av detta. Frukost är något som går alldeles utmärkt att  njuta ensam.

  En sån här smörgås eller kanske två? Ett kokt ägg, the och sen kaffe i lugn och ro är vad jag brukar smälla i mig!, utan störande småprat men gärna en tidning eller ett korsord som sällskap ! Gärna en smoothie till detta, sen står jag mig ett tag!

Igår gjorde jag en garderobsrensning, duktiga jag!

Två gånger om året vräker jag ut allt i sängen, tittar på varje plagg. Om jag inte kan komma ihåg att jag använt det under det senaste året, ryker det.

Promenerade i min röksugna ensamhet i en knapp timme.

Lagade mat, läste ett tag, började på boken "håpas du trifs i fengelset" .

Det verkar vara en mycket bra bok, men i vissa lägen kommer den för nära mina egna erfarenheter, då blir det jobbigt att läsa.

Sen bakade jag lite bröd till dagens frukost, jag måtte då ha haft tankarna på, jaa inte vet jag ???

  nåt  helt annat än frukost i alla fall...  !

Jo just det, jag köpte mig tulpaner, det tycks ha varit deras bemärkelsedag igår, så vad passade väl bättre?

  Tulpaner är mina absoluta favoriter bland blommor.

Enkla men så vackra och så många olika att välja på.

Gnisslet när man packar upp en bukett krispiga tulpaner och sätter i en vas!

I löv it   Och vilken tur att jag fyller år i februari, det är ju en given bukett att ta med sig när man ska fira någon då till exempel mig!

Idag var det sov, sov morgon åt det goda brödet, strosade runt och sen har det varit besök ho De Gamle, lagat lite mat, "avjulat" och pladdrat lite strunt. Köpte semlor med mig från en vanlig affär, det ska man inte! Ska man äta semla ska den vara av kvalitet, se här smakade...mindre gott   

Pussen då   !

kommer här Pappas egen beskrivning av sin barndom.

Den gjorde han till mina killar när de var små i ett litet häfte!

              Lite gullig tycker jag!

fortsatt trevlighelg och Pussen då   !

tänker på cigaretter. Garderobsröjer, tänker på cigaretter. Äter, tänker på cigaretter.

Irriterar mig på Make, tänker på cigaretter. Duschar, tänker på cigaretter. Surfar, tänker på cigaretter.

Läser, tänker på cigaretter. Irriterar mig på son, tänker på cigaretter.

Tittar på TV, tänker på cigaretter. Går ut och går, tänker på cigaretter.

Sover, drömmer om cigaretter.

Men rökt det har jag icke gjort!

Pussen då   !

Å gissa hur gott den luktar???

Lite mer om det som Pappa berättat.

I och med att de for omkring så mycket blev hans skolgång kanske en smula oredig, men han gick i alla fall de sex år som var standard då. Något år gick han i Finland, därav talar han finska. De andra som kan det språket anser att hans sätt att göra det är antikt, men han klarar det ännu.

Han blev självklart utstött i Finland för att han var svensk, i Sverige för att han var ”tattare, cirkusfolk och pratade konstigt” och  på den svenska landsbygden för att han var ”stöddig Stockholmare”.

Inga syskon att söka sällskap av heller. När livet är sådant, kan det säkert vara en fördel att befinna sig i cirkusmiljö. Annars är det ju svårare att trots mammas förmaningar söka tröst hos i lejonburen.

En av hans morbröder som var lite förtjust i att festa hade en fru som förnekade honom den goa sängvärmen när han kom hem ”glad i hatten”.

Även där ser man hur fiffigt det är med cirkus och vara björnbrottare, han fick sin kropp värmd av en snäll och gosig brunbjörn i stället!

Fast även en björn kan tröttna, till slut kramade den ihjäl honom! (eller var det en elefant som trampade ihjäl honom?)

De ägnade även senare somrar (trettiotalet och fram till kriget tror jag) att resa runt med det de kallade Tivoli, på marknadsplatser och i folkparker.

Där fanns väl kanske en och annan karusell, men även tält med artister som uppträdde.

Skäggiga damer, atleter, akrobater och förevisning av exotiska djur.

Ett sådant exotiskt djur var en bälta, under säsongen slutade bältans hjärta dock att slå, men då dessa djur måste beställas från Hagenbecks zoo i Tyskland var det svårt att snabbt få tag på ett nytt bältdjur.

Tur att det är stillsamma varelser, de löste det genom att visa upp det avlidna kräket tills det började lukta och sen fick de vara utan resten av den säsongen antar jag.

Min Pappa tjusade ormar (nätpyton)

och visade rhesusapor.    

Han och hans föräldrar uppträdde i trampolin och sålde varmkorv. De hade tombola och ”dra i snöret” med vinst varje gång. Även hasardspel förekom: ”Över eller under sju” med två tärningar. När jag bad far min förklara detta spel, tömde han min sparbössa på nolltid!

Pappa spelade jazzskivor i bakgrunden och blev hotad med stryk för att han spelade ”negermusik”.

Jag misstänker även att det var en och annan landsortsjänta som förälskade sig våldsamt i vad som för dem måste ha varit en otroligt spännande yngling, men därom berättar han intet.

På vintrarna bodde de i en liten lägenhet i Huvudsta, bland ormar och apor. Ormar äter ju helst levande föda, så även burar med kaniner och marsvin fick rymmas där. De sydde och reparerade tält. Farfar målade tavlor på löpande band, hans favoritmotiv var båtar i Lofoten där han aldrig satt sin fot.  Detta motiv och en del andra såldes för att kompensera inkomstbortfallet.

Troligen var de ett annorlunda inslag i miljön, även i närheten av huvudstaden. De flesta hade inte apor, då heller! Pappa brukar säga att de troligen fick något att fundera över när de byggde Solna Centrum, på hans tid var det en soptipp. Att det där skulle finnas skelett av riktigt långa ormar och apskallar var kanske inte väntat?

En sak är säker, när jag var liten förbannade jag min Pappa för att han lämnade den cirkusvärlden.  Vem vill inte växa upp som cirkusprinsessa eller lejontämjare?

Som vuxen förstår jag vilket slit och släp det var. Mina farföräldrar fick jag inte lära känna, Farmor dog före min födsel och Farfar innan jag var två år. Men jag har förstått att deras kroppar värkte, ingen hade hört talas om stretching eller uppvärmning, från fikabordet direkt till manegen var det som gällde.

Man säger att Farmor hade reumatism, men jag misstänker värken lika gärna kan bero på  en helt utsliten kropp. Hon fick även åldersdiabetes och förlorade synen så småningom.

De flesta av oss efterkommande verkar dock ha ärvt rastlösheten, ingen av oss är speciellt bra på att sitta still, många i släkten flyttar och flyttar hela tiden från den ena platsen till den andra.

Pussen då   !

(bilderna har jag lånat på google)