Lite mer om det som Pappa berättat.

I och med att de for omkring så mycket blev hans skolgång kanske en smula oredig, men han gick i alla fall de sex år som var standard då. Något år gick han i Finland, därav talar han finska. De andra som kan det språket anser att hans sätt att göra det är antikt, men han klarar det ännu.

Han blev självklart utstött i Finland för att han var svensk, i Sverige för att han var ”tattare, cirkusfolk och pratade konstigt” och  på den svenska landsbygden för att han var ”stöddig Stockholmare”.

Inga syskon att söka sällskap av heller. När livet är sådant, kan det säkert vara en fördel att befinna sig i cirkusmiljö. Annars är det ju svårare att trots mammas förmaningar söka tröst hos i lejonburen.

En av hans morbröder som var lite förtjust i att festa hade en fru som förnekade honom den goa sängvärmen när han kom hem ”glad i hatten”.

Även där ser man hur fiffigt det är med cirkus och vara björnbrottare, han fick sin kropp värmd av en snäll och gosig brunbjörn i stället!

Fast även en björn kan tröttna, till slut kramade den ihjäl honom! (eller var det en elefant som trampade ihjäl honom?)

De ägnade även senare somrar (trettiotalet och fram till kriget tror jag) att resa runt med det de kallade Tivoli, på marknadsplatser och i folkparker.

Där fanns väl kanske en och annan karusell, men även tält med artister som uppträdde.

Skäggiga damer, atleter, akrobater och förevisning av exotiska djur.

Ett sådant exotiskt djur var en bälta, under säsongen slutade bältans hjärta dock att slå, men då dessa djur måste beställas från Hagenbecks zoo i Tyskland var det svårt att snabbt få tag på ett nytt bältdjur.

Tur att det är stillsamma varelser, de löste det genom att visa upp det avlidna kräket tills det började lukta och sen fick de vara utan resten av den säsongen antar jag.

Min Pappa tjusade ormar (nätpyton)

och visade rhesusapor.    

Han och hans föräldrar uppträdde i trampolin och sålde varmkorv. De hade tombola och ”dra i snöret” med vinst varje gång. Även hasardspel förekom: ”Över eller under sju” med två tärningar. När jag bad far min förklara detta spel, tömde han min sparbössa på nolltid!

Pappa spelade jazzskivor i bakgrunden och blev hotad med stryk för att han spelade ”negermusik”.

Jag misstänker även att det var en och annan landsortsjänta som förälskade sig våldsamt i vad som för dem måste ha varit en otroligt spännande yngling, men därom berättar han intet.

På vintrarna bodde de i en liten lägenhet i Huvudsta, bland ormar och apor. Ormar äter ju helst levande föda, så även burar med kaniner och marsvin fick rymmas där. De sydde och reparerade tält. Farfar målade tavlor på löpande band, hans favoritmotiv var båtar i Lofoten där han aldrig satt sin fot.  Detta motiv och en del andra såldes för att kompensera inkomstbortfallet.

Troligen var de ett annorlunda inslag i miljön, även i närheten av huvudstaden. De flesta hade inte apor, då heller! Pappa brukar säga att de troligen fick något att fundera över när de byggde Solna Centrum, på hans tid var det en soptipp. Att det där skulle finnas skelett av riktigt långa ormar och apskallar var kanske inte väntat?

En sak är säker, när jag var liten förbannade jag min Pappa för att han lämnade den cirkusvärlden.  Vem vill inte växa upp som cirkusprinsessa eller lejontämjare?

Som vuxen förstår jag vilket slit och släp det var. Mina farföräldrar fick jag inte lära känna, Farmor dog före min födsel och Farfar innan jag var två år. Men jag har förstått att deras kroppar värkte, ingen hade hört talas om stretching eller uppvärmning, från fikabordet direkt till manegen var det som gällde.

Man säger att Farmor hade reumatism, men jag misstänker värken lika gärna kan bero på  en helt utsliten kropp. Hon fick även åldersdiabetes och förlorade synen så småningom.

De flesta av oss efterkommande verkar dock ha ärvt rastlösheten, ingen av oss är speciellt bra på att sitta still, många i släkten flyttar och flyttar hela tiden från den ena platsen till den andra.

Pussen då   !

(bilderna har jag lånat på google)