Det gamla innehöll stort och smått.

Störst var det förstås att Make fick uppehållstillstånd.

Jag vågade knappt öppna kuvertet

när det äntligen kom från Migrationsverket. Sen kastade jag mig på telefonen och sa bara ”Nu kan du börja packa!”

Det hade varit en förbannat tröttsam väntan, helgen innan beskedet kom var jag helt knäckt, sov ingenting och mådde inte bra alls. Så när det äntligen var klart kändes det som om tusen stenar föll från hjärta, mage och hjärna.

Sen var det ju en jättelång väntan igen, innan han äntligen kom (i realiteten bara sex veckor, men det kändes väldigt långt då)

Bara för att göra det lite extra trevligt att få träffas såg flygbolaget till att han inte rymdes på planet från Spanien och vi fick åka fram och tillbaka till Arlanda, innan han äntligen landade vid 22-tiden.

Sen….Myyyyyyyyyyyssssssssss           !

Stort var också att mina föräldrar flyttade från huset de köpte 1960. Syster med make köpte det, så jag behöver inte känna att det försvann ur livet heller, det var en bra lösning.

De Gamle trivs så bra i sin lilla lägenhet, vilket känns väldigt skönt för oss alla.

Att besöka sonen på Gotland kändes viktigt och var dessutom riktigt trevligt.

Att vi lyckades odla fram Bittertomater på balkongen var roligt och förvånade fler än oss.

 Dessutom har Apbrödsträden överlevt, det ena har tappat alla blad, men har börjat få nya.

Simma hann jag en del, men det hade verkligen inte skadat med mer ljuvliga stunder i vatten.     

Cyklade gjorde jag på tok för lite.

Jag lärde mig en del nytt om ditt och datt, och glömde en himla massa annat.

Det nya året…

Löften avger jag inte, men jag har en del förhoppningar, önskningar och tankar om det år som nyss satt fart.

Jag hoppas att Make blir klar med sin SFI och att han kommer att trivas på sitt nya ”Instegsjobb” som han börjar på onsdag.

Ännu mer hoppas jag att det inte blir något krångel med ansökan om förlängt uppehållstillstånd..

Tålamod i massor vill jag ha, det är inte alltid lätt att hitta, varken på jobbet eller privat.

Att minnas att Make och jag har olika bakgrund, att våra erfarenheter är väldigt olika behöver jag påminna mig om, ofta!

Slippa bli en av dem som ska sparas på och bli arbetslös vore skönt.

Röra mig mera, inte träna, det är inte ens någon idé att jag inbillar mig att det skulle bli av. Promenader, cykelturer och simturer    är rimligt att tro att jag ska göra.

 (Funderar mer och mer på att göra ännu ett försök att sluta röka..   )

Laga mer ordentlig mat och baka matbröd oftare, men äta mindre av det goda, njuta mer av mindre portioner liksom.

Sen önskar jag av hela mitt hjärta att Mambosonen får ett fast jobb och ett eget boende!!!!

Han är världen snällaste och gulligaste, men nää, man ska INTE bo hemma när man är 21, nej!

Att solen skiner hela min semester,

 att vi kommer iväg till Västkusten och alla gullungar där

 att vi kan spara pengar så vi kan resa till Gambia nästa vinter

att alla jag känner får vara friska, glada och lyckliga

 att det blir revolution (eller i allafall omval) så vi får en annan regering vore ju andra trevliga saker som skulle kunna hända!

Pussen då   !