Rädslor!  

Alltså saker jag är rädd för. Det finns förstås samma rädslor hos mig som hos de flesta av oss.

Att förlora nära och kära, sjukdom, smärta och annat som är självklart. 

Utöver detta är jag även rädd för:

Höjder

Ja, egentligen inte själva höjden, men väl det som är nedanför, alltså det jag eventuellt skulle kunna ramla ner på! Och själva FALLET!

Knäna blir mjuka som gele och det kittlar rent sjukt i dem.

Jag har inga problem att titta mot horisonten när jag är högt uppe OCH jag har faktiskt provat på att klättra uppför berg en gång, även om sönerna som väntade nedanför bestämt påstår att det bara var några meter högt!

Däremot var jag arg som en irriterad iller när jag var på en förbannad alptopp i Schweiz med Mambo-son och bror för några år sedan.

Dom där schweizarna! Inga ordentliga räcken, de gick med barn utan att hålla dom stenhårt i händerna däruppe på flera tusen meters höjd. Sen tyckte de att jag skulle kliva in i en gondol som hängde och dinglade i en vajer med ett gap på flera centimeter där man såg rätt ner! Alltså, jag fattade ju självklart att jag inte skulle kunna ramla i det lilla gapet, men tänk om den där gondolen skulle gunga just när det var min tur och gapet skulle vidgas??? Jag tvingade min bror att köpa ”Alpentoppenkaffe” som var rejält spetsat med alkohol innan jag gick med på att äntra den där saken. (Vi  hade åkt någon slags spårvagn upp). Jag tror jag var sur resten av den dagen.

Vissa Vovvar och Klösande Katter

Detta  har jag behandlat förut i bloggen och tänker inte gå in djupare på.

Jag vill själv bestämma vilka hundar jag ska umgås med och på vilket sätt. Hundägare som totalt nonchalerar att det finns hundrädda borde inte ha hund! 

Katter som tycker om att kasta sig fram från gömställen för att klösa sig fast på min lekamen gör mig livrädd. Den sortens ”lek” uppskattar jag ICKE!

Larver!

Jag tycker de är vidriga, de där som ser liksom mjukludna ut är värst.

Tusenfotingar, med alla sina små äckliga larviga ben till hör samma grupp av äckeldjur.

Jag tycker inte om hur dom lyfter på framkroppen (eller vad fasen det kan heta) och liksom tittar sig omkring, på ett ögonlöst och synnerligen osmakligt sätt.

Som andra reagerar när det är  blod, eld, ormar eller vad som helst man finner obehagligt på TV, så blundar jag med båda ögonen när det dyker upp en larv i rutan.

Jätteroligt tycker Make och ropar att den är borta, precis som om inte jag skulle ha vett nog att kisa så jag ser om samma bild är kvar innan jag öppnar ögonen.

På sommaren har hänt att jag suttit intet ont anande under ett träd för att njuta av livet.  Plötsligt har jag fått för mig att jag med handen behöver rätta till mitt hårsvall (!). Så har det suttit en liten äcklig larvajävel där!!!!

Det kan antingen vara den lilla svarta modellen som gör allt för att se ut som en kvist, eller också kan det vara den lilla gröna bungyjumpstypen, som trots att den tagit sig ner till min arma skalle ändock har kontakt med trädet ovanför via en räddningslina. Jag vill INTE röra såna kryp, det fyller mig med vämjelse!

Att krocka med eller hitta ett lik när jag simmar!

Det vore helt enkelt inte trevligt och skulle säkert som amen i kyrkan förta glädjen med att simma en lång tid framöver.   

Men för övrigt är jag ganska modig.   

Pussen då   !

 

Gun

21 december 2010 19:47

Jag blir också galen när folk inte håller i sina barn ordentligt när jag tycker det är livsfarligt! Jag gillar inte höjder så värst jag heller, men har blivit bättre sedan vi bilat i alperna.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

21 december 2010 21:22

Bila i alperna! Näää tack! Jag hr åkt en del där, jag HATAR det, hemskt!

 

britta

23 december 2010 10:22

På tiden jag hade hund gillade jag inte när hon for runt och nosade överallt. Jag var rädd att hon skulle hitta ett lik. I många deckare är det just hundar eller bärplockare som hittar de mördade liken. Eftersom jag sällan plockar bär var risken större att jag skulle drabbas av att hunden hittade liket. Trevligare än så kan man ha i skogen.

http://brittasblogg.wordpress.comr

Li-Lo

23 december 2010 10:55

De där deckarna kan allt få en att tänka de mest konstiga saker ibland.Men ändå kan jag inte låta bli att läsa dem!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...