för er som kan sånt här med bloggdesign, ordnad av en trevlig bloggare hittar du här hos moma. Om någon av mina läsare vinner förväntar jag mig en fika!

Pussen då   !

men verkligen inte med på dansen.

Ojojoj, vad det är mycket fötter, ben, rumpa, armar, händer och huvud som ska koordineras.

Jag står  längst bak och småskäms, när och om jag hinner. Det är som tur är inte så ofta, för större delen av tiden går åt att stirra på Linda som är den som visar vad vi ska göra.

Jag är troligen äldst och rultigast i gruppen.

(joo, jag är lite rultig, men när min kollega kallar mig TRIND håller jag inte med, då tänker jag på en svettig, blank, fettsprängd prinskorv i en stekpanna    och så ser jag INTE ut, inte alls!)

Dessutom är jag nog minst vältränad, har minst dansvana och fattar trögast   !

Jag tittar aldrig på min spegelbild i den gigantiska spegeln som täcker hela väggen heller, då kanske jag skulle ge upp för alltid. Och skulle det vara på ett gym, kan man tro att denna situation skulle kunna inträffa?

Men jag har verkligen inte minst kul eller är den som njuuuuter minst. Det är väl ändå det DANS går ut på? Att ha skojsigt och att njuta??

När jag går (hasar utmattat) därifrån är jag varm, svettig, glad och känner mig förbannat glad och nöjd. De här visdomsorden hittade jag nyss:

Ofta åberopade afrikanska ordspråk säger:  

"en dansande människa är en lycklig människa" 

"jag dansar alltså lever jag".

Pussen då   !