Jag har en stor familj. Det är härligt att vara många.

När jag gifte mig fick jag som jag tidigare nämnt ännu en stor familj.

Det är svårt att hålla reda på alla. Det finns många halvsyskon på de flesta grenarna av familjen och många är på nåt mystiskt sätt lika gamla, fast de är kusiners barn eller mostrar eller farbröder eller bryllingar, sysslingar eller vad det nu kan heta.

Sönerna brukade fråga när de var små, vad den eller den personen i släkten ”var för något”. Mitt standardsvar blev: ”Nån slags kusin”.

Min äldsta bror är lika mycket äldre än jag, som vår pappa är äldre än honom.    (Pappa var 18 när han fick honom och min bror var 18 när jag föddes).

Den brorsan har avverkat tre barnkullar med olika kvinnor, så de är allt från nästan jämngamla till fortfarande grundskoleelever.

Jag är moster sen jag var två år, hon fick barn före mig, så hennes barn är som kusiner till mina, fast det är deras mamma som är det, egentligen.

Det är sannerligen en salig röra, men jag känner mig tacksam och glad över att vara en del av detta virrvarr.

Min pappa       var ensambarn, jag brukar säga att det är hans sätt att ”ge igen”,  att han snart har 50 olika släktingar som härstammar (säger man så om människor?) från honom.

Han har:

Sex barn (här försöker vi få till en syskonbild på mitt 50-årskalas, det tog tid   !)     Sexton Sextonbarnbarn samt Tjugotre barnbarnsbarn.

Barnbarns barnbarn finns ännu inga, men flera barnbarnsbarn har passerat tonåren, så ingenting är omöjligt! Och det finns ännu barnbarn som inte fått barn eller kan tänkas få fler...

För mig är det otänkbart att på något sätt helt ”göra slut” med någon av alla dessa människor. Att förlora kontakten under kortare eller längre perioder är tyvärr oundvikligt. Ibland har det varit mer eller mindre medvetet, andra gånger bara blir det så. (I alla fall har jag alltid vetat hur många och ungefär vilka de är.)  

Vi hör ihop! Så är det bara och jag vill ha det så.

Det känns likadant med den delen av Makes släkt som finns i Sverige. De som finns i Gambia är det svårare med, men där har vi hjälp att hålla koll. Makes familj har järnkoll på vad som händer och det finns inte en födsel, giftermål eller annan händelse som inte genast rapporteras.

Speciellt känner jag förstås för vår lilla dotter      långt där borta. Hon fyllde tio förra veckan och vi har sett till att hon snart ska få sin första cykel, det känns jättekul att vi kan göra en sån sak för henne. Självklart ser vi också till att hon har råd att betala skolböcker och skoluniform så att hon kan gå i skolan. Tyvärr är det svårt med både postgången och telefonnätet där hon bor, långt ute på landet, så det är svårt att hålla kontakten så tätt som jag skulle vilja.

Jag tycker att man alltid ska försöka ge familjmedlemmar en andra, tredje och så vidare chans. Om man inte kan förlåta och glömma misstag och dumheter av de man har blodsband med, hur ska man kunna göra det med andra?

Det finns undantag som självklart kan göra detta omöjligt, orimligt och känslomässigt supersvårt.

Men för mig ÄR blod tjockare än vatten.

Självklart har jag en mamma också:

   Som på alla sätt försökt hjälpa till att hålla ihop och hålla ordning på alla dessa människor.

Puss på henne    och er alla   !

 

tove

4 november 2010 13:51

lycka faster! jag är lycklig att få vara del av alltihoppa!!!
kram

Li-Lo

4 november 2010 14:21

Alltihop Tove, OCH allihop....

 

Moma

4 november 2010 21:20

Det var fint skrivet. Hahaha, jag frågade min mamma igår om hon har någon kontakt med sin ena syster varpå hon svarade "nä, vi har inget gemensamt". Jag kunde inte låta bli att inflika "nä, förutom att ni delar er historia och har samma mamma..."

http://www.momaskitchen.wordpress.com

Li-Lo

5 november 2010 09:19

Tack! Jag tycker att en del av min familj gör otroligt korkade saker ibland, och jag är övertygad om att de tycker dom detsamma om mig! Men...dom är i alla fall MIN familj.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...