kucke-li-lo

Alla inlägg under oktober 2010

Av Li-Lo - 13 oktober 2010 13:05

Här finns jättefina såna, en gammal vän som gör och säljer!


Ta en titt, vettja!



http://silvermasken.123ehandel.se/



Av Li-Lo - 13 oktober 2010 10:17

var ett år fyllt av annorlunda för mig.


Jag brukar inte vakna upp i Schweiz på nyårsdagen, det gjorde jag efter ett annorlunda nyårsfirande/femtioårskalas/gallerifödelsedag. En av mina bröder bor där med sin fru (hennes 50 årsdag) De har ett litet galleri


http://www.billingbild.ch/index.php som de då firade att de drivit i 15 år!


Jag har aldrig fyllt 50 förut, det gjorde jag förra året.

Hade verkligen INTE tänkt att fira det. Men sen ändrade jag mig, och det är jag jätteglad för att jag gjorde. Jag önskade mig hjälp att ordna kalaset av en släkting som bodde hos mig ett par dagar före och efter. Vi hade roligt och trevligt hela tiden och jobbade på i perfekt harmoni för att få till mat, dryck och möblering inför kalaset.

Att klämma in nästan 30 personer i vår lilla trea på 66 kvm fungerade helt enkelt jättebra!

Det blev en toppenfest!  Att se alla sprudla av dansglädje och fara runt som torra skinn till långt in på natta värmer fortfarande när jag tänker på det.


  


Kort efter det kalaset var det dags för ett nytt 50-årsfirande. Då erbjöd jag mig ganska oväntat (framför allt för mig själv) att följa med min goa, gulliga kompis på en resa till Island.

Jag hade inte varit på Island förut.


Dit hade jag alltid velat resa och nu fick jag äntligen till det.

På tre korta dagar hann vi se en hel del, bada i den blå lagunen   


och ännu bättre på ett allmänt bad. Vilken häftig upplevelse att simma i kroppsvarmt vatten när regn och elak blåst ven runt öronen!

Rejält genomblåsta hann vi bli, det blåååser där, det vill jag lova!     

   


Sen träffade jag ju Make!   Det var oväntat, underbart, spännande och helt galet att bara hitta varann på den sunkigaste av sunkkrogar !


Gifta mig brukar jag inte heller göra, när jag tänker efter.

   Framför allt inte i moské!


Tack vare honom fick jag en ny stor, varm härlig familj.

   


Vi fick skiljas åt, eftersom han var tvungen att resa hem för att få uppehållstillstånd.

Det avskedet och den väntan var inget jag vill uppleva igen, fy bubblan så ledsamt, jobbigt och oroligt det var.


Jag hade inte varit i Afrika, en endaste liten gång förut.


Men! Jag tog mig råd, på något sätt, att besöka Make i hans land innan allt var klart. En liten decembervecka i Afrika  kändes som en månad här hemma.

Spännande, minst sagt annorlunda att bo med honom i den lilla staden. Äta hemlagad mat och besöka släkt och vänner. Däribland hans vackra dotter!

  

Ett fantastiskt år måste jag säga!

Dessutom hittade jag nya och gamla  bekanta på nätet, som har gett mig glädje och stöd i olika sammanhang! (Mikaela, Fatou, med flera)


Ännu så länge känns det som att det blir svårt att slå 2009 !

Det är klart, det bästa av bästa hände ju i år, att Make fick komma tillbaka till mig!


Pussen då   !


Och för er som förfäras av mitt myckna flygande och därmed utsläppande, kan jag tala om att mitt totala flygande i livet är minimalt innan allt detta   !

Av Li-Lo - 10 oktober 2010 19:05

Jag är förälskad och det är besvarat   !


  Problemet nu är väl att det verkar som om jag blir tvungen att dela min nyfunna kärlek med Make! Han behövde bara en  liten, liten stund tillsammans med den underbara för att bli fast. Hur ska det gå nu då? Vem ska sitta och mysa med vår nya raring i soffan? Eller ska vi gå undan i sovrummet och njuta var och en för sig? Men det känns tack och lov som en medgörlig typ som inte kommer att protestera vad vi än föreslår.


 Fulare har jag nog aldrig älskat, det är allt tur att kärleken är blind. Kanske lite väl högljudd, men jag bryr mig inte. Det jag får är värt allt oväsen vi skapar tillsammans. Oh, My God så jag stönar, högt och ljudligt. När vi kom hem tillsammans idag, satte vi igång redan i köket.

Först jag och och när Make såg hur jag njöt i det nya sällskapet var han snabb på att testa han med. Vi båda flämtade och stönade högt bland svampsås och potatis. Det var ju sååå, skönt, jag visste inte att det kunde vara så!    


Nu väntar en härlig stund i soffan, kanske tar jag med raringen i sängen sen, jag får se..




Vill du njuta lika mycket som jag? 

Kasta dig till närmaste RUSTA och hosta upp 199 spänn, sen är el-sklingen din.


Ful? Jupp!  Men helt enkelt UNDERBAR!!!!!!


  Lite ström är allt du behöver bidar med för TOTAL njutning....Who needs sex?????

(detta är alltså en massageapparat med tre olika huvuden och två hastigheter, den kommer åt på ryggen, de ömma skuldrorna, överallt faktiskt, den är ljuvlig!)


Pussen då   !

Av Li-Lo - 6 oktober 2010 12:31

Jag har aldrig tyckt att jag är en person som är bra på att "ta hand" om andras problem.


Därför är det spännande och lite smickrande att några unga människor i min bekantskapskrets under det sista året vänt sig till mig när de varit i lägen som de känt att de behöver diskutera och ventilera med någon.


Att de dessutom varit nöjda och tyckt att den lilla visdom jag delat med mig av varit till hjälp är jättekul tycker jag. Det gör mig stolt.


Men det är ju inte alltid jag kan hjälpa personer i trångmål.


För något år sen kom jag cyklande och blev stoppad av en för mig okänd kvinna. Hon frågade mig, om jag tyckte att igelkotten som snörvlade runt i buskarna brevid lät som den skulle eller om den kanske var sjuk! Ärlig som  jag är svarade jag att jag faktiskt inte hade ens den blekaste aning.


  


Vad som fick henne att tycka att jag såg ut som en cyklande igelkottssjukdomsdiagnosexpert    kommer jag väl aldrig att få veta?   


Hon skulle bara vetat att jag inte ens gillar dom speciellt mycket, tycker det är mycket råtta, visserligen förgulligade med taggar, över dom. Precis som ekorrar i mitt tycke är hoppande råttor med gullig svans!


Nåväl, med andra ord, behöver ni goda råd så finns jag ju här! (med undantag för råttliknande djurs diagnoser)


Pussen då   ! 

Av Li-Lo - 4 oktober 2010 15:21

men...

Jag tycker många föräldrar arbetar mer än de behöver.


Jag har varit ensam om mina barns försörjning i princip hela deras liv. Underhållet som försäkringskassan betalar ut och inte ett enda öre till har vi fått av deras pappa. Någon enstaka juklapp har de fått, men inte ett bidrag till kläder, sportutrustning eller något annat sådant.


Från det att jag började jobba när den yngste var ungefär två tills de var i 10-13 årsåldern jobbade jag deltid, faktiskt bara halvtid.


Vad jag vill säga är, att vi klarade oss på detta och dessutom hade vi det bra. Det var bara materiella saker vi saknade, men inte så att varken jag eller de led.


De hade alltid hela och rena kläder, vi åt god mat, de hade kalas om de ville när de fyllde år. De fick julklappar och födelsedagspresenter. Vi reste någonstans varje år. Inga långresor, men till stugor vi hyrde, i Sverige, Danmark och på Åland.

De hade cyklar, inte de senaste eller dyraste men ändå.


Vad vi hade gott om var tid och ärligt talat: Jag hade INTE orkat jobba heltid, stressa hem, laga mat, lägga barn och ta hand om allt själv annars! Eller jo, orkat hade jag, men med vilken kvalitet i livet?


Som vi levde då: med massor av tid för lek tillsammans, långa eftermiddagar, utvilade helger och en mamma som faktiskt orkade leka, ta promenader, låta hemvägen ta tid och vara full av upptäckter och äventyr. På sommaren orkade jag ta en kvällspromenad till sjön för att vi skulle kunna kvällsbada. Vi tittade på barn TV tillsammans och jag läste massor av böcker för dem.

I och med att jag hade tid, kunde jag också laga mat som inte krävde massa halvfabrikat, vilket ju blev billigare. (jag brukade laga en rätt till middag och en annan som vi kunde äta nästa dag när jag ändå stod där och pysslade)

Vi hade skruttiga, men sköna och barntåliga möbler.


De hade kompisar hemma som åt, fikade och sov över.

Visst kunde det vara tufft när det blev skolutflykter eller andra utgifter i slutet av månaden, som många andra bloggare vittnat om.


Jag ska också tala om att jag många gånger sökt och fått bidrag av olika storlek ur alla dessa fonder som finns. Jag kunde känna ibland att jag och killarna kanske inte var den som mest behövde de pengarna, men å andra sidan var det en hel del jobb att leta reda på dem, skriva eller ringa för att veta om vi var "rätt målgrupp" och sen att skriva ansökningar.


Men hur som helst, så tänker jag ofta på detta, när jag ser hur fruktansvärt stressade en del föräldrar verkar. 

Ta det lugnt! Köp inte allt ni tror ni behöver. Era ungar behöver inte modekläder, finaste och dyraste av allt.


De behöver er, er tid, er ork och er lust att finnas för dem


Pussen då   


Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards