Jag är en smygfluktare och tjuvlyssnare, det kan jag villigt erkänna.

Att åka tunnelbana är spännande. Jag åker från T-centralen när jag ska hem.

Variationen av medmänniskor som passerar när man står där är fascinerande. Där passerar verkligen allt och alla!

Mina favoriter är självklart de unga vuxna, som uppvisar en underbar variation av kläder.

Turister är alltid kul att studera, vilsna, förvirrade och stressade av allt som händer runt dem.

Barn är förstås också kul att titta på, speciellt när de är totalt omedvetna om vad som händer runt dem. Häromdagen såg jag från fönstret två små telningar som bekvämt lagt sig tillrätta på mage och läste serietidningar mitt i rusningen!

     Kärlekspar är andra som kan få mig att le med värme, de kan om några verkligen leva i sin egen värld.

 Jag har faktiskt blivit uppslukad av detta myller så till den milda grad att det har hänt några gånger att jag missat mitt tåg och fått stå kvar och glo lite till.

Det gör inget   

Sen när jag väl satt mig och tagit upp min bok, skrivbok eller min korsordstidning kan det mycket väl hända att jag inte läser eller skriver en enda bokstav. I stället blir jag sittande med det i knäet och lyssnar, ibland med pinsamt gapande mun.   

Vilka ämnen mina medpassagerare  ventilerar!  

Jag KAN verkligen inte låta bli att lyssna, det är omöjligt. Jag försöker att låta bli att visa att jag gör det, men kan verkligen inte.

Inte ens när jag märker att jag flyttar blicken från den ena till den andra och de börjar se lätt irriterade ut!  Det händer att jag till och med märker hur mina egna läppar rör sig i takt med att de ivrigt diskuterar.

Mobilpratarna….är inte lika roliga, där blir det ju så mycket gissande.

Men en sak som förenar både envägs och tvåvägskommunikationen är att jag förundras över hur så många unga kvinnor är konstant upptagna av KONFLIKTER.

Jag har faktiskt varit ung själv, trot om ni vill! Jag kan verkligen inte komma ihåg att vi ständigt var osams med varandra och andra? Nog pratade vi skit om andra, det är jag säker på. Men inte fasen var vi ständigt upptagna med att bli osams?

Men jag lyssnar lika gärna till dessa diskussioner, inte mig emot.

Barn kan ju göra sina föräldrar underbart generade i publika sammanhang, men de kan också vara synnerligen smarta. Mina egna visste förstås att man inte bör skratta åt andras utseende. Så när mannen med en av Stockholms definitivt största näsor klev in och satte sig nära oss, började de storebror omedelbart berätta ”roliga historier” för oss.

Sen finns det föräldrar….En morgon i rusningstid var det proppfullt i tåget, ett par hade en liten jänta i tvåårsåldern som satt på ett eget säte. Jag sa som det var, att jag tror att man få ta med små barn gratis för att man förväntas ha dem i knäet, speciellt om det är ont om platser.

Fy bubblan vilken utskällning jag fick!

Men i stort, jag älskar    kollektivtrafiken, tycker synd om dem som får sitta ensamma i sin lilla bil! (Eller förresten, det finns väl knappt små bilar längre? Behovet av att kunna ta sig fram i terräng tycks oändligt i Stockhom)

Pussen då   !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...