Jag har aldrig tyckt att jag är en person som är bra på att "ta hand" om andras problem.

Därför är det spännande och lite smickrande att några unga människor i min bekantskapskrets under det sista året vänt sig till mig när de varit i lägen som de känt att de behöver diskutera och ventilera med någon.

Att de dessutom varit nöjda och tyckt att den lilla visdom jag delat med mig av varit till hjälp är jättekul tycker jag. Det gör mig stolt.

Men det är ju inte alltid jag kan hjälpa personer i trångmål.

För något år sen kom jag cyklande och blev stoppad av en för mig okänd kvinna. Hon frågade mig, om jag tyckte att igelkotten som snörvlade runt i buskarna brevid lät som den skulle eller om den kanske var sjuk! Ärlig som  jag är svarade jag att jag faktiskt inte hade ens den blekaste aning.

Vad som fick henne att tycka att jag såg ut som en cyklande igelkottssjukdomsdiagnosexpert    kommer jag väl aldrig att få veta?   

Hon skulle bara vetat att jag inte ens gillar dom speciellt mycket, tycker det är mycket råtta, visserligen förgulligade med taggar, över dom. Precis som ekorrar i mitt tycke är hoppande råttor med gullig svans!

Nåväl, med andra ord, behöver ni goda råd så finns jag ju här! (med undantag för råttliknande djurs diagnoser)

Pussen då   !