kucke-li-lo

Direktlänk till inlägg 23 september 2010

Lite ur "lådan"

Av Li-Lo - 23 september 2010 09:58

från när jag gick på kursen, den kanske är lite smörig, men jag minns att jag gillade att skriva den. det gick ju liksom ut på att testa olika sätt att skriva...Den här gången var temat:



Ändrad inställning                                                  
                        




Jag satt på fiket i förorten . Jag trivdes inte där. Jag ville inte bo där. Ingen kände jag och ingen kände mig. Jag trivdes förut.

Då bodde jag inte där. Då bodde jag i den förort där jag vuxit upp, gått i skolan och levt hela mitt liv.

Jag ville inte flytta därifrån.


De tvingade mig. De skulle göra mitt hus till bostadsrätt och lyxrenovera det. De ordnade en lägenhet åt mig. De fick mig att flytta.

Jag hatade det. Jag kände inte till miljön. Jag tyckte människorna här var fula och konstiga. Jag förstod inte alltid deras sätt att tala. Jag var inte van vid människor från andra länder.


Ungdomarna var det värsta. Ungdomarna som alltid, alltid fanns där i centrum.


De lät. De syntes. De skräpade ner. De hade fula hundar, stora som vargar. De var förmodligen skyldiga till klottret på väggarna och skräpet som fanns överallt. De hade för stora kläder och konstiga frisyrer om de var pojkar. De hade alltid en storlek för små kläder och för långt hår om de var flickor.


Jag förstod att det inte fanns någon som sa till dem. Jag visste att om bara föräldrarna brydde sig så skulle de uppföra sig annorlunda. Jag önskade att någon kunde tala om för deras föräldrar att de skulle säga till på skarpen och lära dem veta hut.


Jag var arg. Jag var nästan alltid arg då. Jag tyckte ändå att fiket var en plats dit jag kunde gå. Jag ville inte alltid sitta i lägenheten. Jag ville inte höra hur grannens tonåring spelade musik som skrällde och skränade. Jag ville inte känna de märkliga dofterna av maten grannarna lagade. Jag ville känna doften av kaffe och bulle. Jag hade känt den doften hela mitt liv och tyckte om den.


Det brukade vara nästan tomt där. Det tyckte jag om. Det var skönt att bara behöva se de där människorna och ungdomarna genom fönstret. Det var en lugn och trygg plats.

Det var inte så den här dagen.


Jag hörde bakom min rygg att någon snyftade. Jag ville inte veta. Jag ville bara vara ifred. Jag ville inte bli berörd av någon annans liv. Jag ville bort. Jag hörde hur snyftandet ökade och blev till gråt. Jag kunde inte stå emot. Jag vände mig om. Jag såg en kvinna. Jag harklade mig och hon tittade upp Jag tyckte att hon var vacker, trots rödgråtna svullna ögon och den snoriga näsan. Jag frågade hur det var fatt. Jag vet inte hur det gick till. Jag hade henne plötsligt i min famn. Jag fick hennes smink och hennes snor på min tröja.


Hon började prata. Hon pratade mycket. Hon snöt sig i servetten emellan åt. Hon rökte. Hon drack kaffe. Hon sa att när man röker går det inte att gråta samtidigt och därför kunde hon inte sluta. Hon grät igen. Hon log mellan tårarna. Hon var vacker. Hon var mamma till sån där centrumpojke. Hon hade gett sin pojke allt. Hon hade ont om pengar. Hon hade alltid sett till att i stället ha gott om tid. Hon hade hittat på roliga saker som inte kostade pengar. Hon hade läst böcker för honom. Hon hade gjort roliga utflykter med honom. Hon hade kämpat ensam för att han skulle få ett bra liv. Hon var ledsen.


Pojken tyckte inte att skolan var rolig. Pojken kunde läsa och skriva redan när han började där. Pojken blev uttråkad. Pojken älskade att pyssla i köket. Pojken var snäll mot djur och små barn.

Pojken tyckte om sådant som var spännande. Pojken ville ha vänner. Pojken hade lätt att få fel vänner. Pojken kunde inte säga nej när de ville göra förbjudna saker. Pojken hade kommit hem i polisbil kvällen innan. Pojken hade sprayat bokstäver på en vägg vid skolan.


Nu kände hon sig så ensam. Nu var hon rädd för att andra skulle tycka att hon var en dålig mamma. Nu visste hon inte längre om det hon gjort var bra. Nu ville hon bara gråta. Nu undrade hon om pojkens liv var förstört. Nu kände hon sig så ensam.


Jag lät henne prata. Jag tyckte om att höra på henne. Jag kände något varmt i mitt bröst. Jag tänkte att jag skulle vilja höra hennes röst fler gånger. Jag kände mig stark. Jag brydde mig om henne. Jag upptäckte till min förvåning att jag inte längre kände mig irriterad.


Kvinnan log mot mig. Kvinnan snöt sig en gång till i den blöta servetten. Kvinnan frågade om jag inte ville ta en promenad med henne. Kvinnan reste sig och jag följde efter henne ut.


Där ute lös vårsolen. Där doftade det av frukt och grönsaker från torghandeln. Där var människor som log mot varandra. Där lekte glada små barn i tunna vårkläder i glada färger. Där hördes glad musik från ett fönster. Där stod ungdomarna. Där fanns kvinnans son.


Pojken som gjort sin mamma ledsen kom ut ur klungan av ungdomar. Pojken log brett och gav sin mamma en kram. Pojken tittade på mig. Pojken sträckte fram handen och hälsade artigt. Pojken frågade sin mamma vem jag var. Pojken tittade på sin mamma, som sa att jag hade varit snäll. Pojken log mot mig och sa att det var bäst det, för hans mamma var den bästa mamma någon kunde ha.


Jag tog hans hand. Jag sa att jag lovade att aldrig vara elak mot hans mamma. Jag vände mig mot henne. Jag såg att hon log mot mig. Jag kände att jag menade det.


Jag var inte arg längre.









 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Li-Lo - 18 oktober 2019 10:47


    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

Av Li-Lo - 28 mars 2019 16:17

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Av Li-Lo - 18 februari 2019 10:37

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

Av Li-Lo - 7 januari 2019 14:01

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Av Li-Lo - 12 maj 2017 08:22

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards