mycket, mycket roligt att ha klassfest!

Vi frossade i minnen, verkligen frossade. Jag är förundrad över hur olika vi minns och vilka olika saker och händelser vi minns. Det som var glasklart för den ena, var som ett enda svart hål för den andre. Vi skrattade och gapflabbade massor, och påminde varandra om saker som hänt.

Inte mindes jag lektionen i sexualkunskap nån gång på mellanstadiet då vår lilla fröken gett sig på att förklara att samlag även var en njutning, "ungefär som att stryka på den köttiga delen av tummen"   ! Detta mindes en av killarna och hur förundrad han varit att det "inte var mer än så"

Tur att man kom på det av sig själv till sist..annars kanske man inte ens tyckt att det var värt att prova. Tänk om jag nångång kommer att se någon som sitter på till exempel tunnelbanan och drar ett finger över den delen av sin hand...ska jag då fråga om vi haft samma lärare, eller kommer jag explodera av innehållet skratt   ?

Högstadieårens minnen var helt klart beroende på var man hade sin plats i klassrummet, vi "därbak" (alltså vi som inte var så värst intresserade av detta med lärdomar och skola) hade helt klart andra erfarenheter än de som satt längre fram i salarna.

Jag hann inte prata alls med alla som jag ville, för tiden bara försvann. Just när jag tyckte vi började komma i gång var klockan plötsligt halv ett på natten och det började bli dags att bege sig hemåt.

Tack snälla ni som ordnade detta, det var en härlig kväll (och enda gången jag inte varit en av dem)

Eftersom det inte hann bli dans, så fick jag inte veta hur det var med "pocenten" av snygghet numera, men han höll med om tidigare påstående och trodde inte det var helt omöjligt att jag skulle komma upp till femtio så småningom...OCH detta var i början av kvällen, nota bene!

Pussen då