Att vara med på en gambiansk namngivningfest tar på krafterna.

Ändå var jag så mesig att jag smet hem redan efter sju timmar. Helt slut. Kände mig som ett litet överstimulerat barn när jag kämpade med att somna.

Ska man så ska man, varför inte ta i när man ändå firar att ett nytt barn kommit till världen och fått ett namn?

Man kan visst ha hundratals gäster i en vanlig trerummare.

"Mannagrynsgröt" med yoghurt är inte alls så illa som man kan tro.

Kläder behöver verkligen inte vara diskreta och färglösa, inte smycken eller smink heller för den delen!

En annan sak jag upplever är att det spelar väldigt lite roll hur jag än kämpar med att klä mig och försöka göra mig "fin". Det finns inte en chans i världen att jag når upp till samma höjder, se själva!

Och JAG såg definitivt inte ut så där en vecka efter min förlossning, det är ett som är säkert.

Jag skulle ljuga om jag sa att det är jättekul att vara med på dessa tillställningar, men intressant, det är det.

Sen blev jag kär   , i den coolaste killen av alla....men tyvärr var han redan upptagen (och kanske lite, lite ung ?) och det var väl ungefär där nånstans som mina krafter tog slut och jag lunkade hemåt med huvet surrande och magen full.