En sommarberättelse

från min "låda"

    Bakom henne...                                
                                                  
                                                  
                                                  
         

Jag gick bakom henne som vanligt. Under hela vårt samboliv har hon gått först. Vi hade varit vid sjön. Jag tycker om sommarkvällarna vid sjön. Ofta tänker jag på vilken tur vi har som kan promenera dit på mindre än en kvart från vårt hus. Vi köpte huset för snart tjugo år sedan. Det är rymligt och trivsamt, men inte för stort eller vräkigt. Jag trivs där. Jag har lätt för att trivas. Hon trivs sällan längre stunder med något. När det gäller vår bostad är jag glad att jag satte ner för foten för att få min vilja fram. Annars får hon gärna vara den som bestämmer. Det gör mig sällan något.

 Hon vill gärna vara synlig. Genom sina åtaganden i den lokala politiken sker det ganska ofta. Ingen fråga tycks för liten för hennes intresse och engagemang. Hon läser alla brev, lämnar sällan något obesvarat. Katthem, gatubelysning, rättvisemärkt kaffe i stadsdelsnämndens cafeteria. Vilsna ungdomar eller nedläggning av apotek. Lokalpressen hör av sig och hon uttalar sig gärna, framstår som påläst och kunnig.

 Hemma går vi mest om varandra i en trivsam, parallell tystnad. Gemensamma vardagsaktiviteter som den ikväll är ett undantag.  Jag vandrar gärna den här vägen ensam alla årstider. Att se sjön ger mig frid. På sommaren kan jag bli sittande länge på en klippa. Somliga kvällar klär jag av mig och låter det svala sjövattnet omsluta mig. Att ligga på rygg och flyta, låta vattenljuden fylla mina öron fyller mig med en mild, mjuk lycka.

 Men ikväll skulle vi vistas vid sjön på hennes villkor. Vi skulle testa ett nytt sätt att slappna av genom aktivitet. ”Man behöver fylla sig med något för att tömma huvudet på tankar”. Jag har inte riktigt förstått det, men följer med henne. Aktiviteterna är intensiva en kort period, oftast i början på varje sommar. Efter en månad eller så kan jag återgå till min stilla vardagslivslunk.

 Fiske. I år är det fiske som ska få oss att slappna av och må bra. När hon började prata om det i förra veckan stannade jag till på Statoil och köpte två spön för 99 kronor styck. Hemma på köksbordet låg redan två kompletta ABU-spön med exklusiva rullar. Bredvid stod en låda full med drag, tafsar och linor. Mitt är fortfarande orört, 99 kronors spöet tog jag med i kväll. Jag lät henne fnysa åt mitt val av redskap.

Jag älskar min sambo. Hon är rund och mjuk. Vi har trevliga vänner och relativt normala relationer till våra få släktingar. Att resa med henne är fantastiskt. Hon är påläst och välinformerad. Genom sina olika engagemang har hon kontakter på många platser runt om i världen. Vi besöker dem, blir väl mottagna och får inblickar i vardagsliv som känns speciella och unika.

 Olikheterna mellan oss är stora, ta bara en kväll som den här. Hon vill ha resultat av det hon företar sig. Fiskar man ska man få fisk! Abborrpinnen hon drog upp var för henne ett bevis på att vår kväll var lyckad.  Tystnaden, stillheten och doppet i det svala vattnet var min behållning av vår gemensamma kväll. Det gav mig oändligt mycket mer än anblicken av den lilla randiga fiskkroppen som riste på bergknallen. Synen av min älskade sambos mjuka, lena vita kropp på den gråsvarta skrovliga stenen fyllde mig med stillsam, sugande åtrå. Kvinnan i mitt liv har en kropp som består av de mest ljuvliga kullor och dalar. Under åren har de förändrats och förflyttats likt topografin i en landskapsbild. Hon vet mycket väl att jag gärna njuter av den synen. Innan hon glider ner i vattnet kråmar hon sig ytterst lite framför mig och särar på benen ett kort ögonblick. I vattnet simmar han tillräckligt nära för att våra kroppar ska snudda varandra, aldrig mer.

Nu är vi på väg hem. Jag går bakom henne i den branta backen. Hennes bara, runda, starka vader spänns i uppförslutet. Baken rör sig mjukt och böljande under sommarklänningens blommiga tunna tyg. Midjans valkar, nackens fjun, armarnas rundhet och redan en antydan till fukt i hennes armhålor.

 Gick jag framför henne skulle den synen vara mig förvägrad.

 

Annjo

Måndag 20 feb 03:28

Det är en riktigt underbar blogg du har! Har varit här och kollat några gånger. Har precis gjort en egen blogg :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

Li-Lo

Måndag 20 feb 10:36

Åååh, tack! Så roligt att du gillar den, behövde lite peppning, har varit lite tunt med blogglusten ett par dagar!

Tittar in hos dej snart...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Idag har jag inte befunnit mig på arbetsplatsen. Men ni ska inte inbilla er att det inte har varit slit och släp för det inte! Sova länge har jag alltid varit värdelös på, så före halv åtta var mina grönmelerade på vid gavel.   Frukost ...

idag ännu en gång med att länka till en annan blogg. Detta på grund av det TV-program som Kanal 5 visade igår. Jag har faktiskt inte lust att länka till det. Outsiders är ett sjukt program i allmänhet, men igår handlade det om kvinnor som reser...

  Ja inte inomhus alltså. Jag får erkänna att trots att jag visade så noga var det magiska skåpet skulle stå,         har det inte fungerat riktigt som jag trodde. Det är rätt så mycket högar, travar och skvättar med prylar, grejer ...

har jag känt mig ett par dagar!   Nää, så är det väl inte, men jag fick sån himla lust att skriva något helt annat än det jag brukar. Så här kommer tre små. Jaa, inte vet jag vad det kallas, men en bra sak med att ha en egen blogg är ju att: ...

  Kom på att det jag missat den sortens som alla andra supertrendiga inne-bloggare har. Jag inser att ni verkligen längtat efter läsa något sånt här hos mig. Så här kommer den.   LiLos Vill ha lista Maj 2012!   I år tänker jag inte nöja...