Jag har bott ungefär 15 år i samma förort till Stockholm. Jag har ingen aning om hur stor procent av det som kallas invandrare som bor där.

För mig är alla som bor och lever här svenskar, fattar inte meningen med att krångla till det med första, andra och tredje generationssvenskar.

(om två stycken andragenerations gifter sig och får barn, blir det barnet förstagenerations då eller hur funkar det?)

Men det jag har tänkt på är att jag både på hemmaplan och på andra ställen ibland blivit vittne till konflikter mellan "ursvenskar" och personer som av dessa upplevts som mindre svenska än de själva är.

Något som jag ofta har hört då är: "Så gör vi inte i Sverige".

Otroligt dumt och svagt argument tycker jag.

 För det första är det ett argument som bara gör avståndet större helt i onödan.

Jag är inte purung, men  jag är modern nog att förstå att det är omöjligt avgöra vem som är svensk och vem som inte är det genom att bedöma det yttre.

Sen tror jag att det är ett onödigt argument, då skillnaderna på vad som är rätt och fel är ytterst små i olika kulturer så vitt jag vet och kan förstå.

Individer gör fel, individer struntar i att göra det rätta, individer sårar andra, individer glömmer, indivier kan vara elaka, grymma och till och med riktigt korkade, tyvärr!

Men det är ytterst få individer som aldrig i hela livet fått någon som helst hjälp att lära sig att skilja på rätt och fel. Skulle någon ha vuxit upp helt utan den ledningen är jag övertygad om att det varken är geografiskt eller kulturellt betingat, snarare socialt eller ekonomiskt?

Det var det jag tänkt på...