Men jag tänker faktiskt gnälla ändå!

   (OBS! inte jag på bilden)

Ett av mina tack och lov numera sällsynta migränanfall har nu gått in på fjärde dygnet.

Jag blir vansinnigt trött, sur, tycker allt är orättvist och vill överhuvudtaget inget alls. Jag tycker till och med synd om mig själv, framför allt när jag vaknar och märker att värken är kvar. I natt vaknade jag av smärtan, när det händer känner  jag mig så förbannat uppgiven.

Men som sagt de kommer bara ett par gånger om gånger om året numera.

De som har detta varje månad eller oftare ändå, de är det riktigt, riktigt synd om.

Men jag lyckades ta mig till arbetet, hittade en av de där starka tabletterna till sist. Tycker inte om känslan de ger, men står ut när jag känner att smärtan klingar av.

Nåväl detta för med sig att jag troligen slipper huvudvärk i helgen. Både för att anfallet bör ha gått över, samt att jag ICKE kommer att dricka vin, varken på After Work i morgon eller på lördag.

Då ska Make och jag samt fem andra vänner åka till en av bröderna och hans fru på landet. Det ser jag fram emot, även om vädret inte spås bli det bästa.

Men! Det är vid haaaaavet och jag ska minsann ställa mig och glo, njuta av vågornas brus och vinden och salta stänk. Det gillar jag!

Mat kan man ju äta vilket väder det än är och pladdra en massa är inte heller väderberoende, tur.

Sen fick jag reda på igår att min lön höjs med nästan så mycket jag begärde och det blir någon månad retroaktivt, sånt är ju alltid trevligt.