väldigt många kvinnliga bloggare också är kattägare?

Jag har inte någon katt!

Jag är inte någon kattkvinna alls, sanningen är att jag upplever de flesta katter som  ganska otäcka sällskapsdjur.

OBS! JAG har den upplevelsen och känslan.

Alla andra får uppleva och känna precis vad de vill vad det gäller katter. Jag har träffat trevliga katter, några, men de flesta passar inte alls för mig att umgås med.

Hundar har jag lättare för, de som jag lärt känna genom deras ägare.

Jag har varit fruktansvärt hundrädd, den sorten som byter sida av gatan när någon kommer med en stor hund, en okopplad hund eller en hund som jag på något sätt upplevt att den verkar konstig. Många små hundar är tyvärr sorgligt ouppfostrade. Deras lilla gullighet tycks vara ursäkt nog för vilka jädra hundfasoner som helst? Även om en liten hund har små tänder som gör små hål i mitt skinn vill jag inte ha de hålen!

Små tassavtryck eller nosavtryck vill jag inte heller ha..

Det har hänt att jag bett hundägare hålla i sina hundar under den lilla tid det tar för oss att passera varandra. Självklart borde jag ALDRIG behöva göra en sån sak, men jag kan acceptera att en väl uppfostrad hund går lös, om dess ägare kan acceptera att jag ändå kan uppleva obehag när de möter mig.

Märkliga saker kan dock hända när jag kommer med ett sånt önskemål!

Den skämtsamme hundägaren: "Det är ingen fara han/hon har precis ätit"

Den totalt oförstående "Det är ju en snäll hund"

Den superkorkade : "Han/hon vill ju bara hälsa alternativt leka"

Den som har hund för att den hatar människor eller inte kan få några vänner? : Hundar har faktiskt rättigheter de med att få röra sig fritt!

Till den skämtsamme vill jag säga -Det är inte kul, punkt.

De oförstående/korkade: Jag vill välja själv vem jag leker med, vem jag hälsar på hund, människa, katt vad som, snäll eller inte. JAG VILL VÄLJA!

Jag hälsar inte på, leker inte med, umgås inte med alla människor heller..Framför allt kastar jag mig inte fram till helt okända personer, viftar med kroppen och trycker min våta nos mot dem, jag slickar inte på dem, jag försöker inte få dem att leka med mig heller (kanske, kanske kan det ha hänt nån kväll på krogen, men det är i så fall preskriberat, eller så minns jag det helt enkelt inte  )

Till den sista gruppen: Suck, om din hund är så viktig för dig, varför inte försöka få andra att begripa ditt intresse och engagemang istället?

Dessutom är det extremt ont om ställen i Stockholmstrakten där hundar har rätt att springa lösa.

Men, jag har haft turen att träffa personer som fått mig att komma över den värsta rädslan för hundar. Jag tackar dem av hela mitt hjärta!

Självklart får den som vill umgås med och äga vilket djur de vill, men jag vill kunna säja Nej!

 Som jag sagt är jag telefonist.

Tänker inte skriva exakt var, men jag är inte långt från beslutsfattare och viss makt... Vi har nästan 5000 anknytningar att hålla koll på kan jag upplysa om

Hur som helst, jag tror att alla telefonister på lite större ställen ibland ställs inför de mest förbluffande situationer och frågor. Jag personligen upphör inte att förvånas efter 9 år på plats!

Några exempel kommer här:

Jag söker en dam, minns inte vad hon heter, men vet hur hon ser ut och jag vet att hon bakar goda kakor.

Kan man få prata med någon som har hand om ärenden?

-Får jag prata med någon?

-Jaa, vad är det för fråga du har?

- Det är bara en vanlig fråga

Jag skulle vilja komma till någon som kan allt om alla

Vad är definitionen på en tidning?

Jaa, guda, jag sulle vilja prata ve hon, va heter hon nu igen?

Det är jag som ringer, en vanlig liten människa som behöver hjälp

Jag undrar om ni har haft besök av några som utger sig för att vara Kerstin och Leif?

Finns det verkligen inte någon på svenska ambassaden i Djakarta som pratar stockholmska

Mitt namn är Kaj den förste av Kalmar, heter du Elisabeth?

Jaa, så här flyter det på.....vi har rätt kul med andra ord! Men den här arbetsklädseln förvägras oss dock!

Trevlig Helg! (förgyll gärna min tillvaro med en och annan kommentar, det uppskattas, mycket)