när jag jobbar.

Jag är alltså telefonist. Service, vänlighet och lyssnande är min vardag.

Men den lilla djävulen i mig drömmer om allt jag skulle vilja säga. Lottovinsten som jag ännu inte fått kanske skulle få mig att lossa tungans band?

Till exempel:

"Jag skulle egentligen prata med nn" "Jaha och varför ringer du då och stör mig?"

"Finns det ingen som arbetar på det där stället?" "Nej faktiskt inte, här får alla lön ändå och trivs förvånansvärt bra med det"

"Hur kommer det sig att det tutar upptaget när jag ringer på direktnumret?"

"Gissa ungefär fem gånger, lyckas du svara rätt ringer jag Mensa direkt"

"Jag skulle vilja komma så nära NN som möjligt" "Hmm, visserligen är jag telefonist, men koppleriverksamhet ingår inte i mina arbetsuppgifter"

"Kan du koppla mig till högsta hönset?" "Och vad i helvete får dig att tro att han/hon skulle vilja prata med en sån som dig?"

Tankarna finns där, men än så länge håller jag tand för tunga och lyckas behärska mig....Lottovinsten drömmer jag om, men det dröjer nog ,för jag spelar ju inte ens på lotto när jag tänker efter.